I SvD kunde man häromdagen läsa följande rubrik:
Rika uppmanas leda klimatomställningen.
Bakom uttalandet står en kvinna, som av tidningen beskrivs som ”klimatforskare” från Lunds universitet.
Hennes kommentar baseras inte på vetenskapliga rön, som kan testas genom experiment. Det framgår direkt, av två skäl.
1. Varför ska just rika leda kampen mot växthusgaser? Allt pekar på att utsläppen från Kina och Indien är störst. Och varför ska just välbeställda svenskar ta ansvar för forskarens privata miljöplaner? Hursomhelst gör denna kvinna ett politiskt uttalande om vad hon personligen anser som lämpligt. Detta är OK, bara det framgår att det just rör sig om privat tyckande.
2. En närmare koll av den person från Lund som står bakom orden visar att hon inte alls sysslar med forskning om klimat eller med naturvetenskap med bäring på atmosfären. Hon har sysslat med födoämnen, näringslära och växtodling! Ändå har hon publicerat dussintals politiska uttalande om vådan av CO2.
Det som sker på SvD:s sidor är inget unikt. Svenska journalister har allmänt sett noll koll på gränsen mellan vetenskaper av olika slag samt mellan vetenskap och politik. Trist nog syns det tydligast just i texter om miljö och klimat. Vi ser och hör det var dag i radio, teve och tidningar. Det som pågår är inget annat än en massiv propagandarörelse baserad på uttalanden från FN och dess sk klimatpanel. Aldrig ett undrande ord om FN kanske kan ha en politisk agenda.
Propaganda sägs känneteckna auktoritära stater. Nu måste man tillägga att det systematiskt händer även i svenska medier, inte minst de av staten kontrollerade SR/SVT.
Torsten Sandström
