Min rubrik är verkligen läskig. Den är ett exempel på argument rörande person och inte i sak, dvs en typ av debattstil som förr brukade brännmärkas i svenska medier. Jag tar alltså avstånd från min rubrik ovan.
Men jag använder den som ett inlägg mot rubrik och undertext i en artikel i dagens Sydsvenska. Skriven av en kvinna, dvs Elisabeth Andersson.
Kvinnorna som föredrar att
träna på gym utan män
”Det är skönt att slippa en massa testosteron”
Det vi ser är ännu ett exempel på en propagerande politisk svensk journalistik. Jag har absolut inget mot att kvinnor väljer att träna på segregerade gym. Jag är för fria val. Men hemska tanke ifall män i medierna skulle sprida budskap om en strävan efter avskild träning bara för män! Då skulle hundratals skräckreportage skrivas om slutna maskulina gemenskaper där testosteronstinna hannar stänger ute kvinnor.
Shakespeare´s proklamation”ur led är tiden” är knappast allmängiltig. Däremot hans uttalande ”att det är något ruttet i det svenska – förlåt danska – kungadömet” av idag. Dvs i statsfeminismens hemvist i Norden.
Torsten Sandström
