Efter Rapport kl 20 den 18 maj så togs SVT1 över av hysteri om Tusse. Det rörde sig förstås om mannen som snart skulle sjunga i den sk Eurovisionsfestivalen. Ett tjog arvoderade kändisar och halvdito skriade oavbrutet Tusse, Tusse, Tusse. En för några månader sedan okänd nybörjare presenterade plötsligt av SVT som ”en folkkär svensk artist” som det brukar heta då vederbörande går i graven. Tusse hit och Tusse dit. Det verkade som han redan vunnit hela Milivitten.
Det vi ser är ännu ett prov på SVT:s berömda idé om teveprogram som ”möten vid lägerelden”. Men ingen brasa, inga folkliga entusiaster, bara SVT:s arvoderade korvgrillare som skriker sig hesa: Tusse, Tusse…
För mig spelar åldern eller hudfärgen inte minsta roll. Men jag är fullständigt ointresserad av det kommersiella glittret kring den obetydliga musik som den sk festivalen erbjuder. Det rör sig om låg kulturell nivå. Rena geschäftet.
Men det som verkligen bekymrar mig är den planerade hyllningsritualen. SVT:s ledning har grundligt arrangerat alla utrop, symboler, tillbakablickar, upprepade uttalanden från Tusse, intervjuer med andra osv. Allt är stå politisk korrekt genomtänkt. Så här vill politikerna bakom SVT att vi all ska tycka och tänka. Närmare gladiatorspelen i antikens Rom kan vi kanske inte komma i modern tid.
Man kan riktig se hur SVT:s producenter tänker politik så det knakar. De riktigt vänder ut och in på sig själva för att göra en hjälte av ingenting. Varför bry sig säger kanske någon. Okej, men om något som detta endast händer sällan så okej. Men nu är det brasafton med korvgrillning nästan varenda kväll. Det heter exv ”Ur spåret”, ”Kärlek vid första ögonkastet”, ”Sämst test”, ”Före dettingarnas mästare” eller ”Järnridån”. Allt inriktat på att åstadkomma spänning och flabb. Allt inplastat, allt förutsägbart, allt planerat för SVT:s fåniga idé om samling vid lägerelden.
I själva verket rör det sig om en utstuderad påverkan i stil med den som beskrivs i ”Indoktrineringen i Sverige”, en bok som Göran Palm skrev redan skrev på 1960-talet. För att hålla fast tittarna framför statstelevisonens sändningar så bjuds det på enfald, flabb och kändisar. Den politiskt listiga grundtanken är att mängden trams gör att kanske en och annan dessutom råkar titta på några minuter tillrättalagda nyhetsinslag som flinka vänsterjournalister skapat. Det är detta som den verkliga idén bakom orden om en lägereld. Alltså kontroll av av tittarnas tankar och politiska åsikter. Kontroll av dig och mig.
Torsten Sandström
