Den mediala situationen i Sverige är precis som S-partiet vill ha det. Partiet får stöd från en lång rad medier, även många sådana som officiellt säger sig ha en annan politisk linje. Aftonbladet är självklart i hejarklacken. Sedan nästan hela Bonnierimperiet, med bla DN, Sydsvenskan och Dagens industri. De ställer upp för Regeringen helt i Jökens anda. Stödet till S från statstelevisionen är förstås givet.
Systematisk kritik mot regeringen syns endast från SvD och GP, utav de större tidningarna. Den tyngsta bördan i kampen mot nationens förmodligen sämsta regeringen bärs därför av nättidningar, bloggare och skribenter på sociala medier. Att de konsekvent bespottas av gammelmedierna är kanske naturligt. Men att medier som får pengar av staten/skattebetalarna kastar skit på nätskribenter – som ofta arbetar ideellt- är faktiskt bedrövligt.
Jag är mot alla former av svenskt presstöd. Men om statliga bidrag någonsin ska utbetalas bör det väl inte ske till den vänsterlinje som redan dominerar svenska stormedier. Stödet borde i stället riktas till högersidan. Det vore samtidigt en demokratisk välgärning. För flertalet svenskar röstar åt detta håll.
Men jag är som sagt mot statlig inblandning i den politiska opinionsbildningen. Statligt presstöd ger en doft av sovjettidens Pravda. Att frågan om skattepengar till medierna ändå kommer upp på bordet har tre enkla skäl. Vänsterjournalisterna värnar om sina jobb. Och mediernas ägare om företagens ekonomi. Och politikerna vill få hjälp med att bli återvalda.
Officiella argument om mångfald i det mediala utbudet är rena svepskälet. Det förklarar inte varför ett jättebelopp på 9 miljarder årligen skänks till statsteven. Den rimligaste förklaringen är att politikerna gärna kramar landets journalister. Då sju av tio av dessa röstar till vänster blir effekten av statligt mediestöd fullt synligt i landets valrörelser. Även SvD, som mottar 40 miljoner årligen från staten, bidrar med en tydlig vänsteropinion, frånsett tidningens ledarsida förstås.
Därför är Sveriges största politiska problem nationens vänstermedier samt det faktum att medieföretagen hålls under armarna av staten genom stora penningbelopp. Denna inblandning i en fri demokratisk process tvingas, till råga på allt, du och jag betala över skattsedeln. Det är ju helt åt fanders!
Torsten Sandström
