Högt uppsatta sossar skriar nu än en gång om att statens måste tillföras mer skattepengar. Man pekar på rader av politiska behov. Och visst finns det anledning till reformer. Men problemet är att det rör sig om strukturproblem som framför allt S-partiet själv skapat under årtionden. Det gäller boende, jobb, skola, vård, invandring, kriminalitet, försvar och inte minst ett redan mycket högt skattetryck. Många tusentals byråkrater kostar skattepengar, men skapar inte någon samhällsnytta, utan finns på jobbet för att legitimera politikernas vilja att lösa problem, som ändå inte kan fixas på administrativ väg. Många miljarder offras nästan helt i onödan.
Det är alltså inte främst höjda skatter som saken gäller. Risken är att det blir ännu mer skattepengar i sjön om inte roten till det onda angrips, dvs strukturfrågorna. Det som efterfrågas är i stället omfattande politiskt nytänkande. Detta klarar inte S-partiet av, ty man har årtionden baserat sin politik på en felaktig kollektivism, byråkratisering och ett storskaligt skatteslöseri. Hela S-apparaten är nämligen baserad på de felaktiga strukturerna. Hyresgäströrelsen och facket har lagt en död hand över bostäder och jobb. Skolan är i flumpedagogernas våld. Landstingens vårdapparat tyngs av tusentals politikers och byråkraters oförmåga – de är alla skiträdda att förlora jobben vid det förstatligande som syns i pipelinen. Ny invandring med åtföljande kriminalitet har jöken redan slagit fast. Och försvaret ser vänstern som i grunden onödigt – man tycker nämligen att det räcker med fredsavtal i FN:s regi. Därför har Sverige gått i stå. Det gäller alltså att eliminera skadliga strukturer så att nya och effektivare lösningar kan sättas på plats.
Sverige tycks alltså i skrivande stund kört. Först och främst måste vårt land få en ny regering. Sedan måste en jättestor rödpenna tas fram i syfte att skära bort hundratals miljarder av onödig byråkrati, kontraproduktiva bidrag, dysfunktionella idéer, slösaktigt stöd till korrupta regimer, en vårdapparat som skapar köer genom övertung administration osv.
Det nationen behöver är alltså ett radikalt nytänk, som leder bort från S-apparatens betongstrukturer. En ny bostadsbeskattning behövs, men rimligt ökade fastighetskatter måste kompenseras med lägre skatt på lön. Införande av marknadshyror kräver under en övergångstid ökade bostadsbidrag, men pengar kan frigöras genom att slopade kostnader för tusentals byråkrater (exv en stor del av Boverket, som bidragit till eländet). Den synnerligen kostsamma invandringen bör omedelbart pausas, tills nationen tagit emot (anpassat) de som redan anlänt och fått dem i jobb i stället för utanförskap och kriminalitet.
Det finns hur mycket som helst att göra. Men att bara ropa på höjda skatter är som att hälla bensin på ett nationsbygge som redan är så murket att det hotas av sönderfall.
En politikers främsta uppgift är inte att lydigt följa sitt parti. Det gäller att se till att de strukturproblem löses som tynger folkets vardag. Partierna har nämligen i åratal lovat väljarna bostäder, skolor, vård osv utan att i grunden ens ha försökt lösa uppgiften. Om inte nuvarande politiker fixar saken, måste därför nya väljas.
Men min sista propå är enklare att säga än att genomföra. Framväxten av en svensk klass av yrkespolitiker har gjort det ytterst svårt att rubba nuvarande elits maktställning. De har förskansat sig i en representativ demokrati som hindrar direkt makt från folket mellan valen vart fjärde år. Men ändå måste kloka väljare förstå att höjda skatter är fel väg att gå. Starten måste vara att göra sig av med odugliga politiker som i åratal bitit sig fast i maktens rum.
Torsten Sandström
