Häromdagen fick en fransman 5 miljoner gratis från svenska staten under beteckningen ”pris till Astrid Lindgrens minne”. Fransmannen är inte publicerad i Sverige. Klart att han är glad. Men jag är nog inte ensam om att vara förbannad.
Jag läser på Wikipedia följande:
Föreskrifterna om priset regleras genom Förordning (2002:1091) om litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Priset administreras av Statens kulturråd (Kulturdepartementet) och den årliga kostnaden på minst 12 miljoner kronor (2016) bekostas med svenska skattemedel.
Alltså är det inte bara prispengarna som förefaller bortkastade. En avsevärd statlig byråkrati kring prishantering tillkommer. Det är för övrigt pinsamt att höra priskommitténs högtravande motivering, i bästa Horace-Engdahl-stil. Efter min fundering läser jag vidare på Wikipedia och ser att jag inte är ensam i min kritik.
Året för prisets tillkomst framfördes oro för att kostnaden för priset skulle leda till utarmade anslag till svensk barnlitteratur och svensk barnkultur. Carl Otto Werkelid skrev att priset hade tillkommit brådstörtat, obetänkt och som ett ”svårslaget utbrott av hybris”.
Man kan nog inte säga att satsningen är Marita Ulvskogs eller S-regeringarnas sämsta (ett för övrigt ursvårt val mellan rader av fadäser). Gigantiskt större belopp slösas hursomhelst årligen bort av SIDA. Att beskatta svenskar för att skänka bort deras pengar till utlandet har blivit en del av S-partiets och Sveriges casino-ekonomi, där skattebetalarna är säkra förlorare.
Ursprungligen var anslagspengarna till detta pris ett försök av S-regeringen att få folk att glömma Astrid Lindgrens kritik av S bedrövliga skattepolitik. I sin berättelse om Pomperipossa visade nämligen Astrid Lindgren att mer pengar togs ut från henne i skatt på ett visst projekt än vad hon tjänat in på det.
Vad är 12 miljoner årligen av dina och mina pengar för S-partiets syfte att tysta kritik av skattesystemet samt behålla makten över landet. Och dessutom är vänstern alltför van vid att slösa – miljarder hit och dit – för att ens reagera över ett utlägg på omkring 40 årslöner för en vanlig svensk medborgare.
Så tänker förstås inte ansvarsfulla politiker. Men så tänker sossarna.
Torsten Sandström
