S-partiets Stefan Löfven och Magdalena Andersson hånar nästan dagligen oppositionen för att bygga ”gräddfiler” åt de rika. Det är sossarna nya klasskampsparoll. Men de förmåner som politikerna själva caschar in är det förstås tyst om.
Likaså de gräddfiler man själv skapat genom lagstiftning som behövs för att få behålla makten över Sverige. Därför gäller det att ge köttbitar åt minoritetspartiet Mp så det blir tyst från detta håll. Dagens industri skriver följande:
Rapport: 45 skattemiljarder ryker när miljöbilar exporteras – hamnar i Norge: ”Ohållbart”
Var tredje svensk miljöbil hamnar utomlands. Till 2030 kommer staten att ha plöjt ned över 45 miljarder kronor i miljöbilspremier som inte får någon effekt på de svenska utsläppen och som dessutom förvärrar de globala. Det visar nya beräkningar från Chalmers Industriteknik.
Den svenska energipolitiken är gräddfilernas autobahn. Detta syns inte minst i beskattningen av elenergi. Här har politikerna byggt en djungel av regler, där inte ens en någotsånär tränad jurist, kan få klar sikt. Men allmänt sett gäller att du och jag som bor i mellan- och sydsverige är förlorare, dvs det stora flertalet svenskar.
Den svenska regeringen bygger nämligen gräddfiler vad gäller kostnaden för el per kWh. I exv Malmö oroas företag över den framtida elförsörjningen. I norra Sverige bjuds jätteföretag på superlåg energiskatt – exv serverhallar i USA-händer – motsvarande en subvention på omkring 80 % per kWh. USA-jättarna tjänar hundratals miljoner. Medan malmöföretagen tvingas betala mer per kWh och dessutom hotas av elbrist.
Kostnadsskillnaderna för el förvrider konkurrensvillkoren mellan olika branscher. I Stockholm sitter politiker och drar i spakarna, än hit och än dit. Bakom det svenska systemet syns tydliga argument om planhushållning, dvs en ambition att styra företagsetableringar. I samma riktning verkar för övrigt det alltmer federala EU. För planhushållare gäller inte idén om konkurrens på lika villkor. Nej, för vänsterns män och kvinnor måste den svage ges stöd och den duktige betala högre pris. Ett ekonomiskt system under centralkommando kommer på sikt att förlora i effektivitet och skapa minskad förmåga att attrahera entreprenörer. Förvisso kommer kreativa multinationella jättar – liksom privatpersoner som köpt skattebefriade elbilar – att söka fånga lätt åtkomliga statliga subventioner. Detta är ytterligare en del av planekonomins baksida.
Gräddfiler för fåtalet innebär gropiga grusvägar för flertalet. Sådan är faktiskt socialismen. Visst menar jag att människor i nöd måste få stöd. Men staten ska inte planera nationens ekonomi. Central planering är i huvudsak kontraproduktiv. Låt därför företagen konkurrera på lika villkor över hela landet.
Torsten Sandström
