Regeringen och C-partiet är ense om att asylrätten ska utvidgas vid den kommande reformeringen av utlänningslagen. Det talas om införande av en ny ”humanitär” grund för asyl. Som exempel anges den asylsökandes hälsotillstånd. Det talas om särskilt ömmande skäl. Tidigare har asylrätten knutits till politiska förhållande, förtryck, dödsstraff och liknande förhållanden i ursprungslandet.
Enligt min mening är den traditionella rätten till asyl överspelad i vårt land. För detta finns flera skäl:
1 Asylrätt via rättslig prövning förutsätter att ett avslagsbeslut kan verkställas genom exv utvisning. Så är inte längre fallet i många ärenden på grund av regler om att utvisning inte kan ske till stater med förtryckande regimer. Inte ens asylsökande, som begått våldtäkt eller mord i Sverige, kan utvisas till Afghanistan/Irak! Asylrätten har alltså blivit ett svenskt moment 22: öppen dörr in – stängd dörr ut.
2 Asylrätt bör baseras på att ett beslut om beviljande möjliggör jobb och bostad till den sökande för egen försörjning. Det svenska systemet för integration fungerar som bekant inte. Resultatet blir att skattebetalaran tvingas att med bidrag försörja personer bevisas asyl. Inga tecken tyder på att nytänkande finns rörande verktygen för integration, exv i form lagstiftning om minimilöner för nyanlända.
3 Asylrätt som ansöks av en nyanländ på plats i Sverige leder till omfattande missbruk och elände. Kriminella ligor tar ut stora belopp för att hjälpa personer att ta sig till Sverige för att där ansöka om asyl. Ett system med beviljande av asyl på plats i flyktingläger är en avsevärt mer human lösning. Alltså en metod som bygger på flyktingkvoter som Sverige årligen kan anpassa efter nationens förutsättningar att ta emot, integrera och finansiera människor i behov av asyl. I skrivande stund – corona, arbetslöshet, bostadsbrist och pengakris – har möjligheterna till integration av nyanlända uttömts.
Mot denna bakgrund är det ansvarslöst att sätta en nya utlänningslag på plats med utvidgade grunder för asyl. Det föreslagna begreppet om humanitära skäl framstår som en gummilösning som innebär att godtrogna läkare kommer att skriva intyg som domstolarna kommer att få stora problem med att hantera. Och ökad belastning för den svenska vården, som redan går på knä.
Det är beklämmande att se hur gråtmilda globalister lagstiftar för en friare invandring, trots att många nyanlända hamnar i ghetton, bidragsberoende, arbetslöshet, bostadsbrist, skolelände samt inte minst omfattande klankriminalitet. Den naiva ”godheten” och öppenheten förvandlas till en fälla – en tillvaro i kris för många. Och en enorm belastning för det svenska samhället och skattebetalarna.
Vänsterliberalerna reform av asylrätten är rena rama cynismen. Effekten blir en råhet eller fräckhet, dvs ord som slängs mot mig och andra som pläderar för kvotinvandring i ordnande former. Argumentet om Sveriges bundenhet vid folkrättsliga konventioner innebär inte att asylrätten är huggen i sten, ifall effekterna blir lidande för sökande och stora problem för värdlandet. C-partiet, som har möjlighet att ge landet en ny regering till höger bär redan ett tungt ansvar för nuvarande asylkris och storskaliga utanförskap.
Den svenska asylrätten är vid vägs ände. Den måste därför slopas. Inför i stället ett system med flyktingkvoter, som bestäms årligen. Kvotlösningen är en humanitär lösning – det är däremot inte dagens asylrätt.
Torsten Sandström
