I ett par domar tolkar HD och Miljööverdomstolen (MÖD) vilka subjekt som har rätt att överklaga beslut i miljöärenden enligt 16:13 miljöbalken. Jag har tidigare kritiserat domstolarnas alltmer tillåtande inställning till överklaganden av olika samhällsbeslut. Det förlänger givetvis beslutsprocesser och kostar stora pengar! Vi ser nu hur eländet utvidgas.
Två aktuella domar kritiseras nu på Karnovs betalsajt JUNO av Pia Pehrson, advokat, och Mikael Jonasson, biträdande jurist. Båda från Foyen Advokatfimra. Jag citerar deras slutkläm (med min kursivering):
Vi konstaterar att den rätt till överklagan som från början var begränsad till vissa, specifikt definierade, miljöorganisationer och ärenden har vidgats betydligt genom de senaste årens rättspraxis. De två avgörandena från den 28 oktober 2020 följer den utvecklingen. MÖD:s avgörande öppnar upp för att fler typer av myndigheters handlande kan överklagas medan HD:s avgörande vidgar den klagoberättigande kretsen avsevärt. En generös tolkning av ’allmänhetens stöd’ leder till att det blir svårare att förutse vilka som kan komma att överklaga ett beslut.
Ett tidskrävande och osäkert prövningssystem riskerar att avhålla från investeringar i viktiga samhällsprojekt. Redan nu försenas projekt, eller förlorar sina investerare, på grund av osäkerhet om hur överklagandeprocessen slutar. I förlängningen innebär det här en risk för att utvecklingen av svensk industri eftersätts. Till exempel leder överklaganden ofta till att satsningar på vindkraft bromsas, även om utbyggnaden av förnybar energi är ett prioriterat samhällsintresse.
Som framgått av mina bloggar anser jag att miljöfrågor allmänt sett är viktiga. Men de måste vägas mot centrala samhällsintressen, såsom behovet av bostäder till rimlig hyra och intresse för investeringar i företag som går med vinst och ger jobb. Utomlands – exv Tyskland – fattas beslut avsevärt snabbare genom en begränsad överklagbarhet, något som skyndat på byggande och hållit ned hyrorna. De två svenska domarna visar att rätten för olika sidointressen att göra sig gällande drivits för långt. Det tycks som tolkningen av lagens regler sker genom att ett fuktat domarfinger sätts i luften för att läsa av hur den politiska vinden blåser. Det är inte bara samhällsskadligt, exv för byggföretag och bostadssökande. Det skapar även rättsosäkerhet. Dessutom fylls domstolarna med skräpärenden, som också tar dyrbar domartid i anspråk.
En allmän begränsning av rätten till överklagande av myndigheters beslut i olika ärenden är enligt min mening den rätta vägen att gå. En minskning av kretsen berättigade subjekt måste alltså övervägas och regleras i lag. Det gäller att motstå populistiska propåer från vänsterns rörelser så att viktiga samhällsfunktioner hålls igång i rimligt snabb takt. I vissa ärenden av masskaraktär (sociala bidrag och miljöfrågor) bör även en krympning av instansordningen övervägas, så att endast en domstol prövar och sedan är det färdigt. Det gäller att få fart på Sverige! Vinden blåser här åt fel håll, dvs från vänster.
Torsten Sandström
