Åren går. Automatvapen avfyras i våra förorter. Blodet dryper från medlemmar i klaner. Oskyldiga hamnar i korselden. Småbarn rånas på öppen gata på mobiler och märkesprylar. Småflickor och äldre våldtas. Rädslan lägrar sig över landet. Många vittnar om att de inte längre vågar gå ut ensamma. Vi lever i skräcksamhället Sverige. Landet som politikerna kaller ett föredöme för världen.
Allt detta är ytterst allvarligt förstås. Men än värre är hur landets politiker, polisen och BRÅ vägrar att tala om hur våldssamhället ser ut. Nu tänker jag inte bara på det naiva tomma skrytet om vårt land. Jag avser vägran att tala om orsakerna till brottsligheten. Varför denna tystnad? Det finns flera skäl, som alla hänger samman med PK.
Det första är att BRÅ – en statlig myndighet under justitiedepartementet – systematiskt vägrat att analysera härkomsten hos de senaste årens grova våldsbrottslingar. Men vissa modiga poliser och kriminalvårdare har – framför allt i sociala medier – framfört åsikten att de i huvudsak hanterar unga invandrares våldsbrott. De stora mediehusen sluter ändå leden med landets ledande politiker: om klanbrottslingar talar vi inte. Till och med landets statsminister vägrar att tala om att invandring är en av orsakerna till våldsvågen. I stället påstår han att brats från Djursholm är ansvariga då de köper knark från ”förortsgängen”.
Någon undrar kanske om brottslingarnas härkomst spelar någon roll. Enligt min mening är deras bakgrund självklart viktig att känna till. Allmänt sett anser jag att all sanning om brottsligheten måste fram, hur obehaglig den är. Särskilt i tider då politiker talar om framtidens svenska invandringspolitik är givetvis statistik rörande brottslingarnas härkomst viktig att känna till. För varje tusen nyanlända kan vi kanske räkna med att omkring 25 kommer att ägna sig åt brottslighet. Denna minoritet är som nästan alla vet oerhört skadlig för nationen Sverige. Så om invandringen begränsas samtidigt som integrationskravet tas på allvar kommer det att synas i kriminalstatistiken. Även för brottsbekämpning och kriminalvård är djupgående uppgifter om brottslingarna av yttersta vikt. Men några sådana aktuella siffror finns ju inte.
Enligt min mening är BRÅ mest beklämmande i sammanhanget. Deras uppgift är att söka sanning med vetenskapliga medel. Men på BRÅ sitter politrukforksare och lyssnar på signaler från PK-samhället. Förklaringen är att majoriteten av BRÅ:s personal lutar åt S-partiet (eller vänsterut). Och följden blir att nödvändiga undersökningar inte utförs. Statistik om brottslingars härkomst samlas inte in. Ofta med svepskäl om existensen av stora svårigheter eller felkällor.
Utomlands beskrivs våldets Sverige med förundran eller skadeglädje. Blodflöde och övergrepp från klanernas sida är ett faktum. Och genom den medvetna mörkningen förvrids den svenska verkligheten. BRÅ har möjlighet att förklara invandrarbrottsligheten. Men vägrar. Den dre(s)serade myndigheten BRÅ bär på så vis ett tungt ansvar för den rättsskandal jag talar om.
Svenska folket är alltså oupplyst om vad som verkligen sker i förorterna. De ser och hör talas om grovt våld. Och om sprängningar och död. Man tvingas dock att gissa om orsakerna. Den kanske viktigaste förklaringen till eländet förtigs. Inget tyder på att landets vänsterliberaler vill förstå att verkligheten måste kartläggas. Men denna bubbla kommer förr eller senare att spricka.
Många politiker kommer då att försöka skaka av sig skammen. Men för BRÅ blir det knappast möjligt att slippa undan. En nedläggning hotar. Uppgifterna bör övertas av politiskt obundna forskare från de stora universiteten, där man ofta vet vad vetenskapligt ansvar innebär.
Torsten Sandström
