Först snackas det länge om tilltro och frivillighet rörande den svenska coronastrategin. Och sedan utfärdas mjuka rekommendationer och riktlinjer, alltså enbart råd, men inga hårda bud alls om hur vi måste göra. Resultatet har som bekant blivit en stor svensk överdödlighet.
Nu ser vi till råga på allt Ohälsomyndighetens chef på TV där han ryter mot ungdomar som inte lyder myndighetens milda råd. Ska jag skratta eller gråta? I min (eller juridikens) värld måste man inte lyda rekommendationer. Kanske bör man göra det. Särskilt vad gäller corona, men man MÅSTE absolut inte lyda. Dessutom bör myndighetspersoner som ger allvarliga råd tala tydligt och med mild röst. Det har man inte gjort från början, men ändå hörs gårdagens ”rytande”.
Den svenska strategin bygger alltså på dubbemoral. Som vanligt är jag lockad att säga. Vi är inte skyldiga att agera på visst vis mot virushotet, men ungdomar är det ändå påstår chefen för myndigheten med det egendomliga namnet.
Så går det för Don Quijote, chef för myndigheten med den sorgliga skepnaden.
Torsten Sandström
En ännu sorgligare skepnad finns på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.