Man ska som bekant undvika att att satsa nya pengar på projekt som visat sig dåliga. Men det är precis vad som just nu håller på att ske inom EU. Gigantiska lån på omkr 750 miljarder Euros ska tas upp på mer än 30 års amorteringstid (barn och barnbar ska alltså betala). Vidare ska alla nationer – inte bara euroländerna – solidarisk svara för återbetalningen. Och så det värsta: 500 av dessa miljarder euros ska skänkas bort till EU-länder med svag ekonomi. Alltså ett nytt politiskt steg inom unionen. En storskalig socialhjälp tillförs i gåvoform de nationer som saknar pengar. Och länder som har ordning i sina ekonomier ska betala.
Hur många svenskar hade idag röstat för EU om denna verklighet varit känd? Ingen vill kasta nya pengar på ett ruttet projekt. Bättre att krympa EU till den gemensamma marknad som var den ursprungliga tanken. I så fall kanske till och med Europas främst demokrati – UK- kan lockas tillbaka.
Det vi nu ser är, som jag ser det, ett stort steg mot att EU agerar planekonomiskt, påhejad av de B-lagspolitiker som sitter i EU:s låtsasparlament. Följden blir att friska ekonomier ska finansiera de länder som inte klarar att hushålla och ställa om. OK, att vissa industristater i nordväst gynnas av EU:s inre marknad. Men för att eftersläntrarna ska hänga med krävs nytänkande och budgetsdiciplin hos dem. Hittills har vi inte sett särskilt mycket av den varan. Nu ska alltså stora skänker överösas dem. Vem tror att de gamla syndarna ska använda gratispengarna bra? Vem tror att de på sikt ska kunna betala sin 1/3-del av skuldpaketet? Jag har tidigare skrivit om nutidens EU som en sjunkande Ebberöds Union. Man bygger ut då själva grunden svajar. Vi ser ett Europa där politiker ska hantera gigantiska affärsprojekt. Historien visar att planekonomier inte brukar gå bra.
Torsten Sandström
