Jag har alltid trott att samhällsorganiserad misshandel varit laglig. Amatörboxning är ju sedan länge tillåten i vårt land. Även kickboxning. Riktiga snytingar godtas även om blodet sprutar. Sådana är spelets regler. Men nu vet jag bättre. I en dom från Uppsala tingsrätt döms några sektledare för att de i Guds namn med knuffar och slag hårt tuktat ett antal församlingsmedlemmar.
Jag är varken förtjust i boxning eller kyrklig verksamhet. Men båda sysslorna är klart tillåtna och kyrkor kan för övrigt ha något gott med sig för de troende. Och de som ger sig in i verksamheten vet ju vad som sker och har definitivt möjlighet att omedelbart dra sig undan om de blir besvikna. På så vis blir det svårt att tala om tvång. Alltså så länge det utövas enligt den interna regelbok som gäller för boxningsklubben eller den religiösa sekten ifråga.
Det är signifikativt för det svenska samhället att åklagare och domstolar väljer att stödja de församlingsmedlemmar som ångrat sitt deltagande i sektens möten. Den riktiga reaktionen är att beklaga deras misstag. Däremot inget åtal.
Men i vårt land betraktas medborgaren som en svag stackare som staten ständigt måste skydda. Idén om den fria viljan är sedan länge slängd på det politiska samtalets sophög. Att en församlingsmedlem själv ska bära sitt ansvar egna dumheter är för det offentliga Sverige otänkbart. Här finns nämligen osynliga krafter, så kallade strukturer, som befriar den enskilde från eget ansvar för sina val att handla.
Här ser vi orsaken till att ansvarsfrihet beviljas inte bara för felande myndighetspersoner, unga brottslingar, kränkande skolelever utan också för personer som frivilligt ställt upp på något dumt och sedan ångrar sig. Det svenska rättssystemet har sannerligen valt fel spår. Jag hoppas att domen från Uppsala kommer att överprövas!
Torsten Sandström
2020-03-15
