Hörde häromdagen på det skattefinansierade SVT att en sociolog vid Lunds universitet drev ett projekt om fysiskt våld mellan syskon. Du läste rätt: våld mellan två syskon. Vidare meddelades det att studien baserades på intervjuer med 6 (sex personer), om jag hörde rätt.
Än en gång undrar jag över den vetenskapliga relevansen i budskapet. Hur kan så få personer vara ett underlag för allmänna slutsatser? Och vad säger att det fåtal intervjuade uppfattat saken rätt?
Än värre är faktiskt ämnesvalets relevans. Våld i samhället och våld inom familjen är förstås intressanta objekt för studier med gott om material att undersöka. Men våld mellan två syskon? Nej, ämnet saknar faktiskt samhällsgiltighet. Nästa studie rör kanske våld mellan siamesiska tvillingar?
På SVT:s hemsida framgår det vidare att studien uppmuntras av en professor från Örebro universitet. Här finns kanske ännu ett problem i sammanhanget. De nya högskolornas framväxt skapar en delvis nyttig konkurrens för de stora lärosätenas del. Men det finns ännu större risker. Vi ser prov på barfotaforskning från Örebro i ordet rätta bemärkelse (staden var en gång i tiden ett centrum för tillverkning av skor). De nya högskolorna har problem med att rekrytera goda forskare och lärare. Därför öser man in personal från de egna leden. Inte sällan anställs personer som blivit överflödiga vid de stora universiteten. Utvecklingen leder givetvis till en form av kunskapsdevalvering.
Att resultatet blir forskning som bär åt skogen är klart. Än värre är de vacklande kunskaper som svaga lärarkrafter förmedlar till tusentals studenter vid de regionala högskolorna. Ungdomar som tror att högskolan nästgårds har bra kvalitet. Att Göran Persson undergått icke avslutad utbildning i Örebro blir på så vis en tankeställare. Att han utsetts till hedersdoktor i Örebro styrker min tvekan.
Det sägs att skomakare bör förbli vid sin läst. Kanske ligger det något i detta?
