Italiens premiärminister är i Paris och samtalar med ledarna för de gula västarna. Märkligt. Samma vecka är Frankrikes president i Egypten och samtalar med människorättsaktivister som är motståndare till regimen i Egypten. Också något märkligt av en gäst, kanske.
Sedan händer följande. Den pompösa franska presidenten Macron blir upprörd och kallar hem sin ambassadör i Rom i protest mot Italiens regering. Denna regerings ledare skrattar och myser över att retat upp en förmyndarlik storebror.
Vem har rätt? OK, att folket i Egypten är under starkt förtryck, vilket talar för stöd till frihetskämpar. Men det kan väl ändå inte vara fel att samtala med de lastbilsförare som leder de gula västarna och protesterar mot Macrons politik?
Politik är ett underligt spel. Franska och italienska machiavellityper slår varandra i huvudet. Det gäller nationalism, dvs förtroendet inför hemmaopinionen. Också en kamp inom EU. Frankrike försöker med alla medel bygga på EU ovanifrån med stöd av Tyskland. Italien försöker underifrån rasera EU-bygget. Själv pläderar jag för ett nytt EU light, dvs en återgång till det gamla EG eller EEC. Det gäller nämligen att få handel och fri rörlighet inom en stramare gemenskap att fungera. Även samarbete om lagstiftning inom dessa områden, men först då reglerna omformats till svensk lag (alltså inte dagens direktverkande förordningar). Mitt mål är alltså en gemenskap som inte är överstatlig. Vidare måste medlemsantalet bantas. Smutsiga regimer som exv Malta, Cypern, Rumänien, Ungern mfl ska inte vara med! Även EU-parlamentet bör läggas ned – det fyller ändå ingen verklig maktposition, utan är bara en samlingsplats där avdankade nationella politiker umgås med lobbyister. Ett parlament på låtsas.
Slutsatsen är en mindre, friare, mer demokratiskt och billigare samverkan. Alltså EU light.
