Just nu ondgör sig Sveriges kulturjournalister över att Sölvesborgs kommun sagt sig inte vilja visa ”menskonst”, dvs ett politiskt tema om menstruationer. Allt på feminismens självbeskådande kommando. Och idag annonseras ett auktionshus på en helsida i SvD och DN ett nollkonstverk till salu. Se bilden ovan. Det kostar mer än en miljon kronor.
Att vad som är konst eller inte bestäms i åsiktskorridoren är helt klart. Att kulturens brett hornbågade journalister i gråsvarta kläder är med och bestämmer är full klart. Att marknadens krafter också styr och sätter prislappar – med många fler nollor på än kluddet ovan – är minst lika viktigt. Men att det som förefaller som ingenting i skönhetsväg, i teknisk skicklighet eller i subtilitet kan upphöjas till konst blir helt tydligt. Allt är konst oavsett om det är märkvärdigt. En jämställd konstsyn.
Plötsligt slår det mig att bilden ovan kanske är en del i den utställning av menskonst som landets feminister nu torgför. Alltså i deras kampanj om första plats på scenen. Men den som glömmer en blodstänkt trosa på toaletten när gästerna kommer blir antagligen något generad, tror jag. Men om plagget visas på en konsthall bugar och bockar sig journalisterna så att de hornbågade glasögonen hamnar på sned. Vänsterliberalerna klappar i händerna åt allas frihet att skapa det som de kallar konst. Och då förväntas Svensson också ge sitt bifall.
Jag föredrar faktiskt Sölvesborgs syn på konst! Om femtio år kommer antagligen även kulturens folk att skratta åt vad som nu händer.
