Att tänka kritiskt fritt och föra ett öppet samtal borde vara ett mål för makthavare i ett gott samhälle. Men det verkar som det nya mediesamhället går tvärs mot denna dröm. Förklaringen är mediernas genomslagskraft och funktion att sprida ord som dominobrickor i en fallande rad. Mediala stormar sveper fram. Och alla robotmänniskor rättar in sig i ledet. Ingen vågar tänka fritt eller säga emot.
Som bevakare av dagens medier anser jag att detta är fullt klart. I dagens DN – landets största tidning – anklagar chefredaktören än en gång de kritiska svenskar som misstror Greta Thunbergseffekten. Att Greta till nära nog 100 procent vuxit fram på en medial våg förefaller Wolodarski inte ens förstå. Han bara öser galla. Och tacka för det. I samma tidning och dag innehåller ungefär 80 procent av den sk kulturdelen olika reportage rörande den klimatkris som tidningen själv driver med hård hand. Det är nästan så att dödsannonserna känns som lättnad att läsa i samma tidningsdel.
Vidare på detta tema. I gårdagens Sydsvenska Dagblad publiceras en bönetext på mantrat ”hållbarhet”. Denna floskelterm (översatt från engelskan) syftar inte som man kan tro på en ökad livslängd hos bostäder, maskiner eller andra lösa saker. Nej, nu avses miljön i vid mening. Rubriken är ”Genom forskning och utbildning kan Lunds universitet göra störst skillnad när det gäller hållbarhet.” Smaka på den satsen. Vilken förnumstighet! Vilket politiserande! Författare är ett statsstyrt triumvirat, nämligen Lunds universitets rektor, vicerektor och administrativa direktör. Målet är inte ökad tankefrihet, kreativitet eller öka mängden kritiska studier. Nej, det rör sig om tankar av och för ideologiska robotar på en lång rad. Tramp, tramp…
Bland robotarnas stampande hörs Shakespear´s ord: ur led är tiden.
Torsten Dysterkvist
2019-04-28
