Jag hör Magdalena Andersson intervjuas i SR P1 morgonen den 28/5. Hon har ett samvete som Saharas öken. Brett och torrt, alltså i huvudsak tom på frodiga idéer.
Först är hon så fräck att hon påstår – förstås oemotsagd i intervjun – att hennes parti har infört en strikt invandring. Detta trots att alla människor med hyfsat minne vet att under tiden hon satt i Löfvens regering – nästan åtta år – gällde motsatsen. Löfven kommer nämligen för de minnesgoda att gå till historien som den som inte ens försökta toppa lavinen av flyktingar från Syrien. Han till och med pläderade för den öppna dörr som fru Merkel i Tyskland lyft av från gångjärnen! Anderssons påstående är en förfalskning av verkligheten – en ren lögn – låt vara att Reinfeldts moderater i ett tidigare skede delar ansvaret med hennes parti.
I intervjun förenklar hon dessutom privatiseringen av skolan på ett extrem demagogiskt vis. Privatiseringen har genomförts – under hennes tid i S-regeringar och under Kristerssons regim – på ett naivt vis, utan tydliga ansvarsregler (som vanligt) samt i avsaknad av strikt avtalsrättslig kontroll av de företag som fått förmånen att driva skola med offentlig pengar. Men det hon ständigt säger om vinstpengar i privata ägares fickor är en ohederlig retorik.
Den som jämför med vårdföretaget Capios verksamhet vet att Capio s S:t Görans i konkurrens erbjudit det offentliga, alltså skattebetalarna, ett omkring 15% lägre pris (jämfört exv med vad sjukhusen i Solna, Huddinge mfl). Och ändå kan Capio gå med överskott! Detta på grund av att de offentliga konkurrenterna är mindre kostnadseffektiva. Med andra ord driver många kommuner sina skolor till överpriser, jämför med de privata. Totalt vinner alltså skattebetalarna på en vinstutdelning. Märk även att de privata skolorna får en mindre peng per elever än de offentliga.
Allt detta vet Andersson. Men hon är en fullfjädrad demagog. Hon inbillar sig saker som är osanna.
Det är synnerligen svagt av Tidöregeringen att inte kunna förklara de vinster som skattebetalarna gör genom (goda) skolor och god vård i privat regi. Men det kännetecknar den regering som Kristersson samlat kring sig. Den tar ständigt stryk som en våt hund och förmår inte bita eller ens skälla tillbaka på västerliberalerna. Jag menar att Moderaterna skulle vinna många röster på att ständigt tvåla till den rödgröna propagandans folk. Intryck skapas närmast att man inte vågar. Okej att käbbel inte lockar seriösa väljare. Men de minde genomtänkta väljarna – och de är i många – måste ges raka besked om vänsterns demagogi.
Därför menar jag att det är dags att byta ut Kristersson mot en tuffare regeringschef. Benjamin Dousa har en mjuk framtoning men kan säkert tuffa till sig. Johan Forsell har utan tvekan förmågan att tvåla till sina motståndare – åtminstone vågar han tala hyfsat klarspråk och agerar inte i stil med Kristersson, som hukar liksom en kyrkvärd som vill få hela församlingen att tro på Jesus. Inte undra på att sossarna tar hem spelet genom att dela ut statliga bidrag vid nattvarden med löfte om att de rika ska betala!
Moderaterna har ingen fast och redig kurs utan – i likhet med sossarna – sysslar man främst med att sysselsätta armén av partiets yrkespolitiker. Men okej för dem, bara Moderaterna kan tala klarspråk och detronisera Anderssons hejdukar. För att därefter driva en förnuftig politik med minskad byråkrati, minskad invandring, bra skolor, effektivare vård, tryggt försvar, minskat bistånd, fria fackföreningar (utan statligt lagstöd), fri bostadsmarknad (utan tvångsbetalning till sossarnas hyresföreningar) osv. Sverige har sannerligen god potential för förbättring. Bara Moderaterna vågar och vill!
Alltså ut med Kristersson! Annars förlorar M kommande val till Anderssons skräckkabinett.
Torsten Sandström
