I småskolan fick jag lära mig att det fanns många sågverk i Medelpad. Ramsan lät ”Såg, vid såg, varthelst jag såg, jag såg en såg” (om jag minns rätt).
Nu är många sågverk nedlagda. Och versen får en ny lydelse. Kvar finns nämligen de fackpampar och yrkespolitiker som S-rörelsen fött. Två sådana, med gedigna karriärer inom partiet och den svenska staten, är Göran Persson och Sven-Erik Österberg. Man kan tala om politiska adelsmän med egna herresäten. Då de knäpper med fingrarna är det bestämt.
Nu föreslås Persson bli ordförande i rörelsen bank, Swedbank. Om partiet vill ha de så, varför inte. Frånsett partiboken så är valet komiskt affärsmässigt sett. Plötsligt är Persson affärsman, som vet hur företag ska skötas.
Perssons partikompis Österberg har varit såväl minister som landshövding bevars. Nu är han bland annat ordförande för Finansinspektionen (FI) – en inte dålig karriär för en person utan studentexamen, såvitt jag kan läsa mig till.
För att Person ska bli ordförande i Swedbank krävs prövning av FI. Är det någon som tror att FI kommer att säga nej? Med sossar i ledande ställning över allt i den svenska statsapparaten är saken klar.
Är det någon som fortfarande inte förstår varför man måste tala om en politisk klass i vårt land?
