Jag följer ganska noga landets medier. Här finns många politiska kommentatorer, bra och dåliga. Här finns också en förljugenhet, som yttrar sig i att viktiga förklaringar till skeenden mörkas. Det talas över huvud taget inte om vissa orsaker. Även annars duktiga journalister kniper käft. Att säga sanningen ligger utanför åsiktskorridoren och är alltså tabu.
Det tydligaste exemplet är invandringens betydelse för den mord- och våldsvåg som nu sveper över landet. Tiotals andra förklaringar pratas det om. Men att någon procent av utanförskapets många invandrare dominerar brottsbilden är tabu. Man får inte säga att en minoritet ställer till allvarliga problem för majoritetssamhället.
Sak samma rörande S-partiets vägran att bjuda in SD till diskussioner om brottsligheten. En känd SVT-journalist räknar upp flera skäl. Men inte det viktigaste. Om S talar med SD så bryts nämligen förtrollningen och SD blir inte längre tabu. Utan tabu förlorar S makten för överskådlig framtid.
Häromdagen förklarade samma journalist på SVT varför Löfven valt Ann Linde som ny utrikesminister. Han räknade upp omkring fyra orsaker. Men inte den främsta. En svensk feministisk utrikespolitik kräver just en kvinna i ledningen. Könet är såvitt jag förstår för övrigt det enda som i sak syns vad gäller den svenska linjen. Men att säga i teve att könet är förklaringen till statsministerns val är tabu. Det är att förringa den person som valts.
Förljugenheten är ett mönster i staten Absurdistan.