Nina Larsson (L), regeringens nya sk jämställdhetsminister, säger följande då hon träder i ”tjänst”:
Jämställdhetsområdet har blivit ett slagfält där antidemokratiska krafter pumpar ut sin machopropaganda.
Larssons val av kampspråk är symtomatiskt. Förr var det klass mot klass. Nu är det kön mot kön. Feministers syn på demokrati komplicerar bilden. Enligt Larsson är macho-attityder att se som odemokratiska.
Jag är med på att jämlikhet och mellan medborgarna – oavsett kön – är en av demokratins grundbultar. Till detta kommer dock även individens fria val inom rättsordningens gränser. Det är tråkigt att behöva upplysa en vänsterliberal om det senare. Ty hennes dogmatik vilar inte på den enskildes frihet att bestämma demokratins innehåll inom lagens gränser. V-liberaler har sin egen bild av demokrati där egna värderingar formar ideal och slår fast hatbilder.
Jag är – tror jag – inte någon vän av macho-tänk. Inte heller genom tilltal i ord eller texter. Men den man eller kvinna som inom lagens råmärken väljer en egen stil för sitt umgänge kan inte bryskt avfärdas som odemokratiska, i stil med Larssons uttalande. Vill dom privat ha det på sitt eget vis så ska staten inte lägga näsan i blöt. Särskilt inte den stat som inte ens vågar förbjuda muslimska kvinnor på statstelevisionen att bära kvinnoförtryckarens slöja.
Att Larsson är militär bidrar till v-liberalismens drömmar. I det svenska försvaret – i den mån det ännu finns kvar – är kön viktigare är vilja till strid då det gäller. Fysiska krafter och orderlydnad är bättre för ett försvar än kvinnlig konsensus och fredskvitter. Det förstår nog många militärer. Men feminismen kräver att principer ska följas oavsett de praktiska följderna.
Jag känner friska svenska killar som vägrats militär tjänst trot önskan därom. Samtidigt annonserar försvaret efter tjejer. Larsson tar avstånd från macho-propaganda. Men hon godtar naiv feministpropaganda.
Så funkar den” svenska modell” som vårt lands politiker hyllar. Den är konstruerad av sossar och gäller oavsett regering, tycks det. På så vis har jag svårt att tro på svenska kämpatag i ett framtida krig. Hur ska svenska soldater med kraft kunna attackera om det finns minsta risk för att civila riskerar att dödas?
Torsten Sandström
