”Frihet kostar” säger Ulf Kristersson idag. Så sant.
Men ”frikostighet” kostar ännu mer, svarar jag. Mina tankar går till svenska statens 1%-mål vad gäller u-landsbistånd. Visserligen har regeringen med all rätt börjat knapra på Sidas budget. Detta trots protester från minoriteten av idoga kollektbetalare inom KD och L. Halleluja! Nu är det hög tid att ta fram macheten i denna mörka djungel.
Europas stora nationer håller just på att kraftigt sänka sina biståndskostnader. Detta från omkring 0,5 %-nivån och ned till under 0,3. Försvaret kräver satsningar, helt enkelt.
I senaste numret av The Economist ( 8/3) menar tidningen att det finns goda skäl för sänkningar. Minskat bistånd har ofta positiv verkan. Tidningen pekar på att mottagandet medför konservatism, passivitet och främjar auktoritära krafter inom eliten. Minskat bistånd kan leda till ökat – och nyttigt – engagemang. The Economist hänvisar bland annat till en forskningsrapport från Lunds universitet 2024.
Svenska medier är fast i den västerliberal smeten om att givande är såå gott. Självgod politik tycks bättre än egna krafter för utveckling. Tankar som hos The Economist är tabu i svenska medier. Ändå är det sant att frikostighet kostar mycket och dessutom riskerar att motverka de vackra syften som de skriftlärda inom KD och L alltid hyllar. Vi ser alltså än en gång vänsterliberalisme i blixbelysning. Godheten övergår nämligen i sin motsats – dumhet.
Torsten Sandström
