Rolf Gustavsson är äntligen på rätt spår i SvD på årets näst sista dag, den 30/12. Men väl sent. Han har i nästan ett helt yrkesliv rapporterat om stolta EU-ambitioner utan att anlägga en rimlig grad av kritisk granskning. Visst har enskilda beslut nagelfarits. Men själva ambitionen att ovanifrån bygga en union mellan nästan trettio motsträviga medlemsstater har inte ifrågasatts.
Just nu ser unionens framtid synnerlige dyster ut. Tacka för det! Draghi har krävt ännu mer pengar in i det sjunkande skeppet. Men ingen nation vill av naturliga skäl betala. Allra minst förstås nationerna i norr som än en gång hotas av miljarder ned i söderns slukhål. Där används gratispengar som julklappar. Förståelsen för sjukdomen är svag. Och ett nyvalt sk parlament kommer snart att ösa på med nya krav på överstatlig reglering. Alltså mer av det sänke som på sikt tycks bli EU:s fall.
Till bilden hör politisk kris i Tyskland och Frankrike. Och politiska ledare i sydöst som flörtar med den Putin som övriga unionen backar upp med miljarder för kriget i Ukraina. Rena dårpippin! Snart träder Trump in i Vita huset och det gör inte Europas läge bättre – frånsett möjligheten av ett stillestånd i kriget. Han betraktar med rätt EU som en fjant, som låtit en storskalig invandring passera de yttre gränser, som gjort att inre gränser slopats. En fåneunion av medlemmar som inte vill betala för den egna världsdelens försvar. Dessutom: då några miljoner invandrare släppts in, så följer terrorism från en procent av nyanlända islamister som ett brev på posten. Det är synd om européerna med sådana ledare. Men vi har tyvärr själva valt dem. Medierna – dvs Gustavssons kompisar – har inte gjort sitt jobb!
Gustavsson borde från början ha kritiseras den federalism som byggt innan basen inom Europas folk endast om färdriktningens huvudlinjer – för att inte tala om alla detaljer som parlamentet klåfingrigt tillfört. Först när enigheten om handel och transporter vuxit sig starkt har rimliga chanser funnits till några bra steg mot inslag av centralism. Men inte. EU:s credo har hittills varit: om det slirar så in med mer federalism.
Och nu står federalismens förespråkar där med skammen. Misslyckandet vill ingen i den politiska klassen erkänna. Tro inte att de lägger av med EU-projektet i första taget. Först när alternativa partier på högerkanten blir riktigt starka – uppstår kris – blir följden att EU-puddingen faller ihop. Alltså det som kallats Next generation EU! Och kaos utbryter. Tala om ett gigantiskt politisk misslyckande.
Många politiker och journalister har anledning att känna skam. Men trots allt är det bra att herr Gustavsson – med bakgrund i Lunds universitet – vågar skriva det han gör.
Torsten Sandström
