Medierna är proppade med uttalanden av psykologer. Här förmedlas psykologers tankar om nästan allt. Från det som händer inom EU till hur människor tänker och agerar i vardagslivet.
I och för sig skriver jag också om många olika ämnen. Men jag gör det inte i egenskap av rättsvetare. Mina texter har fokus på allmän kritik av samhället. Mina ord kräver inte någon särskild vetenskaplig bas. För övrigt har juridiken sin kunskapsbas i skrivna texter, dvs lagar, motivuttalanden och rättsfall. Alltså tämligen handfasta data.
Det är just den vetenskapliga basen som är förklaringen till att medierna hyllar psykologernas rapporter. Jag tror man vill ge människor sanna svar på varför de tänker och handlar som dom gör. Men det som genomgående saknas i rapporteringen är att psykologin hanterar tämligen diffusa eller svåråtkomliga data. Vad som händer i människors hjärnor – dvs i deras funderingar och aktioner – kan ingen uttala sig om med vetenskaplig säkerhet. Möjligtvis kan man göra antaganden, med större eller mindre sanningsvärde. Men sanningar är det absolut inte.
Men ändå svarar psykologerna dagligen på frågan om varför X agerar på Y-viset. Ofta ges X dessutom råd om hur X ska handla i morgon. Psykologerna ger alltså kvasivetenskapliga råd om såväl ditt som datt. Att lyssna på deras råd kan innebära risker för den som litar på rådgivaren.
En advokat säger ganska ofta till en rådsökande klient ”att rättsläget är osäkert”. Sedan lämnar han eller hon en prognos (och tar bra betalt). Men i medierna lämnas inga reservationer till psykologernas svar. Häromdagen läste jag en text i SvD (eller möjligtvis DN), där en person som frågat tidningen om en familjerelation, att psykologen svar bland annat gick ut på att ”svärmor var psykotisk” (eller möjligtvis ”psykopat”). Om svärmoderns själsliga status kan psykologen ifråga inte veta särskilt mycket. Men hon uttalar sig ändå. Detta rör alltså inte tillämpning av vetenskap i ordets rätta bemärkelse. Det är sibyllans metod då hon skådar i kristallkulan.
Kloka människor som läser eller lyssnar på psykologers utlåtanden inser nog osäkerheten, utan att lyssnaren behöver ha någon vetenskaplig skolning. Men det gör inte de som svarar, tycks det. De bara pratar på och gissar. Och mediehusen tänker antagligen på samma vis som innehavaren av det nöjesfält som anställt en sibylla: ”Kan man tjäna en slant på sådant drövel, så varför inte. Folk får väl skylla sig själva”.
Psykologi som vetenskapligt ämne har mycket att ge om den hanteras klokt och med en stor dos av försiktighet. Men på Kiviks marknad blir det som det blir. Ett skämt från sibyllan i sitt tält, kanske?
PS! Den 16/5 skriver SvD:s chefspsykolog Jenny Jägerfeld följande: ”Vi saknar förmåga att inse vår egen inkompetens”. Så sant sagt. Och kanske ett utslag av självkritik?
