I en krönika i SvD skiver Rolf Gustavsson:
Europa kan dö säger Macron – och han har rätt
Saken gäller hot från Ryssland, Gazakriget och Putins lakejer inom EU. De senare ser ut att vinna kraft i det kommande EU-valet. Jag inser att detta är en realitet.
Men så enkelt kan en bataljmålning från nutidens slagfält inte göras. Det är inte rimligt att klumpa samman alla ”onda” krafter och kräva rättning i leden. Varje fenomen måste granskas för sig. Uppräkningen ovan avser äpplen, päron, apelsiner. Och inte minst måste Macrons och EU:s hittillsvarande agerande analyseras. Han driver fräckt Frankrikes agenda och vill leka Napoleon i krigets Norpa, trots att uppgiften för andra nationer ligger på NATO:s axlar. Inte undra på att hans opinionssiffror på hemmaplan är usla.
Det är nämligen enligt min mening klart att EU:s utveckling bär ett tungt ansvar för unionens nuvarande kris. Det är framför allt federalismen och unionens utvidgning ( genom anslutning av en rad icke-kompletta demokratier) som medfört att hela havet stormar. Den högervåg som väntas efter valet den 9 juni är därför högst logisk. Vart den bär hän är dock oklart. Det finns möjligheter till reformer av samverkan, vilket jag starkt pläderar för.
Kampen mot Ryssland är förstås viktig. Men för detta finns som sagt NATO samt enskilda staters engagemang. Här bör ett splittrat EU hålla sig utanför och koncentrera sig på sin egen krisande organisation. Mer eld på brasan i Bryssel är helt fel väg – massor av vatten är bättre. För krisen bär federalisten Macon ett särskilt ansvar. På hemmaplan ser han ut att få en rak höger den 9 juni. Och dessutom vevar Macron på med sitt stöd för palestinierna sak, som i grunden sammanhänger med ett stöd för Hamas från PLO och många europeiska nationer (som inte vill tala klarspråk om Hamas´elände). Europa lider sedan länge av den muslimska invandring som skett från regionen. På så vis bidrar ett stöd till Palestina inte till att främja Europas sak. Islamska krigare måste isoleras.
EU:s död är förstås inte samma sak som Europas, som Gustavssons taffliga rubrik kan antyda. En stark och välmående handelsorganisation räcker och hade stegrat Europas ekonomi och konkurrensförmåga (som idag är dyster). Idag drar tyvärr federalism, byråkrati och laviner av rättsregler ned kontinentens geopolitiska position – som numera påminner om att en planekonomi ligger i pipelinen.
Ska Putin bekämpas så gäller det att få fart på Europas ekonomi. Den nuvarande utförsbanan förskräcker. Om detta borde Rolf Gustavsson rapportera. Men han tycks ha kört fast europadrömmarnas värld. Bara EU:s slogan antyder riktningen: mer storskalighet och mindre nationella makt. Färden barkar åt skogen. Typiskt nog vill EU bestämma över svenska skogar…
Torsten Sandström
