Ibland funderar jag över vilket problem som är dominerande i det svenska samhället. Det är inte enkelt att komma med ett kort svar. Det finns så många förklaringar. Ett basalt problem rör den centraliserade svenska staten sedan Gustav Vasas tid. En tung lagstiftnings- och skattepolitik med andra ord. Om man söker efter ideologiska förklaringar så är den politiska korrektheten en viktig kontrollerande samt delvis förtryckande faktor.
Men jag väljer trots allt inte någon av dessa överlappande fenomen som huvudförklaring. Enligt min mening är en tredje variant den främsta anledningen till nationens dilemma. Det är att en alltför stor del av Sveriges vardag – och en alltmer växande andel – styrs av politiska beslut. Frågor som i många andra nationer anses som privata eller tillhörande civilsamhällets medborgare hanteras i Sverige av tusen och åter tusen politiker på framför allt hög, men även lägre nivå.
På så vis påminner vårt land om det sovjetsamhälle som misslyckats kapitalt. I stället för att lita på medborgarna så fattar storebror olyckliga beslut. Och du och jag trängs tillbaka. Liksom i Orwells dystopi tar ledargrisarna över samhället. Till de övriga djurens förfäran förvandlas samhället stegvis i förtryckets riktning. Jag påstår inte alls att Sverige är en diktatur. Vi har ännu medborgerliga friheter. Men sant är ändå att nationens politiker för var dag tar ifrån dig och mig fri- och rättigheter vi tidigare haft. Sverige som själv vill se sig som en förebild för världen utvecklas i riktningen mot ett centralstyrt och ideologisk enkelriktat samhälle, där landets yrkespolitiker bestämmer agendan. Och de medier som gärna kallar sig det fira ordets bevarare har förvandlats till politikernas vaktkonstaplar.
Jag menar att detta är förklaringen till den långa rad av samhällsproblem vi stöter på var dag. Inom skolan. På jakt efter bostäder. I vårdköerna. I kriminaliteten. I bristen på integration av nyanlända. I frånvaron av ett försvar värt namnet. I en slösaktig beskattning. Osv. Via olika vaga ideologiska uttalanden genomförs rader av politiska projekt. Än förs barnkonventionen eller Human Rights fram som grund, än är det ett akut CO2-hot som ska lösas. Samtidigt står som nyss nämnts verkliga och basala samhällsproblem utan politiska lösningar. Här syns ett grundläggande systemfel i det svenska samhället tydligt.
