I påsktider verkar ett hysteriskt intresse för det ockulta växa fram. Numera gäller det naturligt nog inte Jesus hädanfärd. Få tror på denna saga idag. Men nya teman växer fram för mig som bläddrar bland tidningarnas rubriker på en långfredag. Kraven på vetenskap besvärar knappast längre svenska journalister, som vill fånga lättsmälta småsensationer. De har för övrigt sällan inte ens minsta vetenskapliga skolning på grundläggande nivå.
Låt mig börja med DN. Vad sägs om rubriken:
Ny studie: Din hund förstår vad du säger
Vilken hundägare faller i trans över detta påstående? Alla som mött en jycke vet att det går att kommunicera med den. Den lystrar känslomässigt till vissa ord, till och med flera dussin av våra uttalanden. Och lyder ganska ofta då det rör sig om ett kommando. Den gör därför inte sällan vad du säger. Men DN påstå helt fräckt att den förstår vad du säger. Precis som om hunden kan utläsa nyanser i språket. Ropar jag ”kom” så tar min hund Pigge i bästa fall några steg fram till mig. Förmodligen hoppas han på belöning, vad vet jag? Om jag säger ”mat” till min hund rusar Pigge till sin skål. Men jag tror knappast att han vet – alltså förstår – vad som serveras, mer än att maten nästan alltid tycks smaka honom väl.
Mitt andra exempel är från SvD. Tidningen intresserar sig för ett annat populärt tema än hundar, nämligen det ockulta. Nu gäller det en läkares studie av det som brukar kallas: nära-döden-upplevelser. Alltså uttalanden från personer som varit allvarligt sjuka, till synes hopplöst, men som frisknat till och berättat. Alla som varit svårt febersjuka vet hur tankarna kan gå i vågor eller cirklar. Detsamma gäller märkliga tankar pga morfin efter en operation. För övrigt händer liknande saker nästan varje natt i mina drömmar, utan att jag uppenbarligen varit så nära döden. Det är väl knappast underligt om något liknande sker då lvsandarna håller på att ta slut?! Forskning av detta slag öppnar dörren till antaganden om ett närmande till en annan andlig värld. Det är trist att sådana spekulationer ska ges plats. Men det sker sannolikt i brist på ord om Jesus uppståndelse.
Mina två exempel är i och för sig ganska oskyldiga och har närmast funktion av den spaltfyllnad som journalisternas yrke allt oftare lutar mot (men bevars med höga anspråk på intellektualitet). Värre är att journalister, genom att ge luft åt mystik och skrönor, vänder människors intressen från det naturligt vardagliga. Alltså verklighetsflykt. Det tycks nämligen som om man menar att övernaturliga lösningar ska finnas, något vetenskapen ännu inte kunna leda i bevis.
Nutidens journalister vill i allt medialt stoj och skoj gärna vända människors intressen från dagens politiska problem. Tänk inte på höga skatter, våld, bedrövlig public service, skittidningar, bostadsbrist, långa vårdköer eller arbetslöshet! Att satsa på det mystiska passar nämligen bra till vänsterns strävan efter lyckans land: Sverige. Alltså precis som flydda tiders prästerskaps tal om Kristus på korset. Väl att märka: detta sker efter omkring hundra år med sossar vid makten under större delen av tiden.
Torsten Sandström
