Ordförande i SKR, Sveriges kommuner och regioner, är en sosse. Som andra sossar menar han att staten och skattebetalarna även ska stå för kostnader som kommuner och regioner beslutat om. I SvD den 21/2 ropar han alltså:
Kräver snabba svar om mer pengar till vården
Problemet är att SKR är en omfattande byråkrati med omkring 1500 anställda. Det är en organisation som aldrig vill ta itu med den gigantiska samling av förvaltningstjänstemän som anställts inom landets 21 regioner (eller hos SKR själv). För SKR är det enklare att ropa på mer pengar från staten än att plocka fram rödpennan och göra en god insats för skattebetalarna. SKR borde alltså ta täten för besparingar. Och då det gäller byråkrati finns gigantiska belopp att spara in på hos landsting/regioner och SKR själv.
Därför ska SKR alltså nu förstås som Svenska kravcentralen. Under decenniernas lopp har organisationen – och byråkratierna inom vården – kraftigt vuxit ikraft av det som brukar kallas Parkinsons lag. Innebörden är att en organisation tenderar att växa administrativt, ty chefer vill får nya underlydande för att själva avancera och få bättre betalt. En farlig mekanism som aldrig stannar (av sig själv).
Parkinsons lag är en självklarhet som privata företag ständigt spjärnar emot, så gott det går. Men inom det offentliga finns inget motstånd. Medborgarna saknar möjlighet att mellan valen lägga sig i partiernas politik. Och politikerna är alltför svaga – rädda och okunniga – gentemot de offentliga organisationernas tjänstemän och chefer. Allt detta passar SKR som hand i handske. Ropen skallar om mer pengar från skattebetalarna.
Därför kräver jag snabba svar (på min förhoppning) om att SKR ska lägga ned.
Torsten Sandström
