I Sydsvenskan den 29/1 skriver Lasse Berg om folkmord och klimatkris. Rubriken lyder:
”Folkmördarna är inte ett dugg annorlunda än folk i Båstad – eller jag själv”
I Hanna Arendt´s bok ”Eichman in Jerusalem”, som på svenska heter ”Den banala ondskan”, lyfts ett liknade tema rörande en folkmördare. I Eichmans fall rör det sig om en till det yttre – och i sina beteenden – en ganska vanlig man, men en individ som anser sig sakna eget ansvar för sina dåd. Märk att hon talar om en ondska som är tämligen banal. Just vårt eget ansvar för våra handlingar är något som Arendt däremot framhäver.
Jämför detta med Bergs svenska vänsterliberalism i Sydsvenskan som påstår att folkmördare inte är ett dugg annorlunda än folk i Båstad. Bergs syfte verkar vara det motsatta till Arendt´s. Han vill sprida budskapet att till och med han själv skulle kunna medverka till folkmord. Det har jag svårt att tro.
Detta skriver han i tider då svenska medier anklagar Israels regering för att begå folkmord. Om Israels ledning och militär systematiskt valt att strida mot civila i Gaza hade det varit fråga om folkmord. Och då hade jag inte skrivit dessa rader utan fördömt Israel. Men Israels krig tar inte sikt på vanliga människor, civila palestinier, utan på medlemmar av terroriströrelsen Hamas. En rörelse som däremot uppsåtligt ägnar sig åt folkmord genom direkta angrepp på civila judar.
Min poäng är att Bergs uttalande, som Sydsvenskan sprider, bidrar till att blanda bort de politiska korten. Folk i Båstad ska till och med känna sig som folkmördare utan att de ens lyft handen! Berg och Sydsvenskan saknar genom sin rubrik Arendt´s viktiga distinktion, nämligen påpekandet att det inte är banaliteten som utlöser ansvar. Det gör däremot ondskan.
Israels folk agerar inte genom ondska. Man försvarar sig däremot mot en ond fiende, Hamas, som med religionens budskap verkar för att utplåna judar från Palestina.
Torsten Sandström
