Den 23/1 innehåller DN en ledare som får mig att må dåligt. Ännu en vänsterjournalist har fattat pennan. Och fått ledarreaktionens tillåtelse att plädera för att begränsa vanliga föräldrars frihet att själva tillvarata sina barns intressen. Den enskildes frihet och makt ska begränsas och kollektivet, dvs stat och kommun, ska fördela problembarn jämnt över nationens skolor. Så här skriver DN:
När resursstarka föräldrar tillåts skapa fördelar åt sina barn på andras bekostnad blir slutresultatet sämre.
Därför propagerar DN i ledaren för att föräldrar och barn i vårt land ska kvoteras ut i samhället. Bostäder ska byggas så att folk blandas. Och på skolorna ska barn från olika områden kvoteras.
En vänsterliberal ledarskribent menar alltså att han eller hon fått en snilleblixt. Genom social planering från ovan ska en kvick fix äga rum. Men vad händer med människors frihet att välja boende och skola? Just ”resursstarka” betalar höga skatter och vill förstås få tillbaka något som de själva – och inte DN – uppfattar som gott. Utan tvekan har DN ett frihetligt underskott. Vänsterliberalism är inte något egentligt frihetsbudskap.
Jag är övertygad om att familjen Bonnier, DN:s ägare, historiskt har drivits av ett frihetligt budskap. Nu förefaller det som tidningens ägare är trötta och har förlorat sin gamla liberala kompass. Orsaken känner jag inte till. Men effekten har blivit att DN rekryterat journalister som driver vänsterpolitik. Jag förstår att det kan vara svårt att finna skribenter som inte frälst för socialismen vid svenska journalistutbildningar. Därför är DN inte längre en liberal tidning i frihetlig mening.
Resultatet har blivit ett svenskt folk som tänker borgerligt och i vart fall inte omfamnar socialismen. Men på landets större medier – tidningar, radio och teve – propageras vänsterns budskap. Det är något hiskeligt. Denna klyfta mellan medier och folk kommer att stå medierna dyrt, tror jag. Redan nu flyr många tablåteve och tablåradio. TV4 är i kris med sin nya ägare, statsägda Telia! Tidningarna skär ned personal. Förvirrade medier låter sina anställda syssla med nästan allt annat än samhälle och politik. Alltså ämnen som kvälls- och veckotidningar i alla tider sysslat med. Det blir kändiseri, nöjen, hälsa, etikett, psykologi, tävlingar, sport, korsord och så förstås musik och film, för att bara välja några exempel.
På ledarsidan släpps dock vänsterns lakejer fria. Det kallas vänsterliberalism, men är i själva verket rena socialismen. Det är alltså ofriheten budskap som predikas. I taket med att arbetslösheten inom journalistkåren ökar får medierna skörda det budskap man sått…
Snart är det bara staten som – genom tvångsavgifter – har råd att driva massmedier. Hemska tanke.
Torsten Sandström
