I partiledardebatten den 17/1 i riksdagen hör jag Magdalena Andersson med gäll röst anklaga Ulf Kristersson för rekordinvandringen under sista decenniet. Ok, att han varit minister i Reinfeldts regering, den statsminister som pläderat för folket ska öppna sina hjärtan. Men under de åtta år då Löfven och Andersson regerat landet nu senast, dvs 2014- 2022, har omkring 1 miljon människor flyttat in till Sverige. Löfven har sagt att han gärna såg att fler kom! En tioprocentig folkökning på bara ett. decennium. Och detta utan annan beredskap än bidrag, bidrag och åter bidrag.
Att som Andersson inför riksdagen storljuga om socialdemokratins tunga ansvar är något häpnadsväckande politisk sett. Det är en förvandling av svart till vitt inför tevekamerorna. Alltså dramatiskt hokus-pokus som hon förklarar som självklart rätt.
Vi ser hur S-partiet tappat greppet om svensk politik så till den grad att man tvingas förneka synnerligen tydliga och besvärliga fakta. I medierna anklagas småpolitiker på högerkanten för att framföra fake news. Det beskrivs som något förfärligt. Och då det sker är det sannerligen illa. Men när en svensk före detta statsminister – en person som ser sig som en gåva till mänskligheten – ljuger det svenska folket rakt i ansiktet, från riksdagens talarstol, då går skam på torra land. Och tala om vilken förfalskning det gäller då hon glömmer att räkna en miljon nyanlända under sin egen tid i S-regeringar.
Därför måste Andersson sägas vara förbrukad politiskt sett – förutsatt att vanliga måttstockar används. Både hon och partisekreteraren Baudin, numera kallad ”Bagdad Bob” efter känd förebild (en politisk lakej till Saddam Hussein), måste lämna svensk politk så att deras parti kan desinficeras. Många vet att vanliga människor – särskilt pensionärer och kvinnor – vill tro på höga politiker från S-leden. Vi kan inte låta demokratin legitimera skändliga handlingar! Därför måste ansvar på något vis utkrävas av Andersson för hennes försök blåljuga inför svenska folket! Hon är ovärdig som ledamot i den svenska riksdagen. Först genom år av splittring mot SD som kritiserat den storskaliga invandringen. Och nu genom att skjuta ifrån sig ansvaret för verkligheten.
Slutligen. Varför kommer ansvar inte att utkrävas av Andersson? Svaret är enkelt. Den svenska journalistkåren stödjer henne och S-partiet i nästan alla svenska medier. Sverige har alltså inte bara en politisk kris. Den är dessutom medial. Den tredje statsmakten har upphört att fungera.
Torsten Sandstrom
