Med viss förvåning ser jag att SvD:s näringslivsbilaga genom Erik Wisterberg den 4/12 utropar:
Är Spotifys chefer värda sina miljoner?
Ja, det kan man förstås undra. Vad vet jag?
Men den som följer SvD och tidningens kollegor inom det svenska mediasamhället kan väl knappast undra något sådan. Ty medierna försörjer sig idag på extremt välbetalda hjältar och hjältinnor inom populärkulturens alla sfärer av underhållning – från nöjen till sport. Och till dem går alltså inte de summor som betalas ut av för hackor. Utan minsta formell utbildning – och med minimal livserfarenhet – kasserar mångas dem in mångmiljonbelopp på rad.
Personerna ifråga är dessutom huvudsakligen skapade – kan man säga – genom mediernas egen marknadsföring. En slätstruken artist kan efter en kort tid i rampljuset framställas som en lysande stjärna. Och om personen ifråga strax råkar avlida beskrivs han eller hon reflexmässigt som ”folkkär”. Vem i mediebranschen skulle – som jag nu gör – våga kritisera hur kändisarnas dimvärld genom mediernas fokus framstår som som samhällets kulturella Mekka. Och vem vågar kritisera de fantasisummor som de lyfter i ersättning.
Det jag pekar är ännu ett tecken på hur okritiskt mediesamhällets journalister agerar. I ena ändan ifrågasätts löner inom privata företag. I andra ändan är det tyst om det guld som kändiskulturens koryféer skär. Dubbelmoralen skenar!
Torsten Sandström