I kriget mellan Israel och Palestina försöker svenska medier utåt inta en medlande eller neutral position. Hamas vedervärdiga mördande av civil jämställs med Israels svar – bombardemanget av Hamas ´ positioner i Gaza – något som förstås leder till fler dödsoffer. Ändå klingar neutraliteten falskt. Här ett exempel från DN:s Björn Wiman genom en rubrik från den 22/10:
Björn Wiman: Det enda rimliga är att både vara mycket proisraelisk
och mycket propalestinsk
Alltså en helgardering genom denna vänsterman.
Motsättningarna mellan de två folken har som bekant djupa rötter. Men dagens konflikt är färsk. Och den bottnar i Hamas plötsliga och blodiga anfall på civila utanför Gaza´s gränser. Skulden för detta mordiska dåd förringas enligt min mening genom Wimans påstående om att man måste vara mycket propalestinsk. I åratal har den palestinska så kallade ledningen, PLO-myndigheten, låtit Hamas göra precis vad terrororganisationen vill i Gaza. Alltså är palestinierna ansvariga för Hamas´dåd. Hamas har även skyllt ett raketanfall mot ett sjukhus – raketen funkade inte – på Israel som alltstå felaktigt utpekats som ansvarigt för flera hundra palestiniers död. Liksom IS är Hamas inpiskade terrorister som inte skyr några medel för sina göranden och anspråk på makt. Genom Wimans rubrik försvinner nyckelfaktorn till de nuvarande kriget, dvs Hamas oerhörda mördande för palestiniernas räkning. Han glömmer även Hamas användande av civila israeler och det egna folket som gisslan i kriget.
De svenska mediernas utåt markerade neutralitet skapar därför en sympati för palestinska folket. Visst dödas oskyldiga civila palestinier, men det sker med det palestinska samfundets samtycke de facto. PLO stöder genom ett uttalande i dagarna Hamas´ vidriga dåd mot civila. Enligt normala regler för samtal måste av samhället bejakade illgärningar under ett krig lastas folket i den nation som står bakom de blodiga attacker som drabbat enskilda. Ett mindre ansvar vilar normalt på den sida som försvarar sig efter en inlett anfall.
Jag menar inte att Israels regering saknar ansvar för utfallet av kampen om mark i regionen. Men i grunden har FN och stormakterna slagit fast staten Israels uppkomst för omkring 75 år sedan. Om araber och palestinier å sin sida förmått bortse från islams fullständiga avsaknad av vilja till kompromisser – och i stället spelat sina kort för fred och välstånd via Israel – hade det palestinska folket idag förmodligen levt i ett tryggare samhälle, med klart bättre resultat avseende affärer, välfärd, utbildning, vård och kultur. Hamas och PLO har medvetet valt bort detta alternativ i hoppet om att utplåna Israel och bygga en muslimsk stat.
Detta gör att jag menar att alla – trots allt – måste välja Israels sida i nuvarande läge. Wimans citerade rubrik är galen. Den måste kortas ned till: Det enda rimliga är att vara proisraelisk.
Torsten Sandström
