Med skrämsel som politiskt vapen. Wikimedia.
FN har under senare decennier ständigt ökat språkbruket vad gäller den klimatskräck som organisationen förutspår. Häromdagen ännu ett steg: ”Kollapsen har börjat.”
Jag är själv övertygad om att en uppvärmning av jordens klimat är på gång. Däremot råder stor osäkerhet om omfattningen och tempot. Den svenska beredskapen för att minska utsläpp ökar ständigt och förhoppningsvis är renare el snabbt på väg. Ett klokt budskap från FN vore att applådera detta och be beslutsfattare att skynda på i en förnuftig takt (så att inte fel beslut tas och pengar förloras). Detta borde FN förstå. Men varför agerar FN som man hittills gjort och sprider skräck?
Ett ganska säkert svar är att det rör sig om politik. FN jobbar hårt för att bygga en maktställning över planetens nationer. Hittills har det inte gått så bra. Flera av det största aktörerna vill inte släppa makten till det vänsterdominerade FN. Där har sossar som Palme och Brundtland hållit i trådarna för att starta krisbudskapet och en annan sosse – António Guterres – försöker just nu skrämma jordens befolkning till lydnad.
Okej att så kallade avtal har slutits i stil med det i Paris, men detta instrument saknar viktiga rättsverkningar. Det är mest ord och siffror – ibland kloka – men vad gör man mot stora nationer som inte ser FN som en god ledare för jordklotet? Organisationen vet samtidigt att skäck kan fungera för att få människor att tänka till. Men i så fall måste skräcken ta gestalt i annat än väderhändelser som människor upplevt förut. Därför blir varje återkommande skyfall (eller torka) ett FN-bevis på jordens undergång.
Det eskalerande språkbruket börjar enligt min åsikt nu får komiska effekter. Under trettio års tid har krisen av FN beskrivits som nära i tiden. Nu talar man alltså om en kollaps som börjat. Jag tror att FN missbedömer hur skräckens politik fungerar. Vänsterliberala nationer lyssnar säker och instämmer – ty man tror att FN:s politiker är goda. Men vanliga människor och världens stora nationer går inte i FN:s ledband. Och snart tror jag att vardagens folk – om uttrycket tillåts – riskerar att slå dövörat till raderna av skrianden från FN.
FN spelar alltså högt. Man kan kanske lyckas. Men utvecklingen innebär ett stort bakslag vad gäller en seriös och säker politik mot begränsad utsläpp och utbyggnad av nödvändig kärnkraft. Miljöns många talibaner och FN sitter i samma sjunkande båt, som jag ser det. Om båten kapsejsar kommer världen ändå inte att gå under och kampen för minskade utsläpp kommer likväl att fortsätta. Detta kommer förnuftiga politiker och företagare att se till. Mycket talar alltså för att FN håller på att spela bort sina bästa politiska kort. Det är en vanlig utveckling inom vänsterns rörelser.
Torsten Sandström
