Ledaren i dagens DN tar tyvärr ännu en gång ett farväl till sakpolitiken. I valet mellan tre intetsägande politiska yrkesaktörer har nämligen förmågan att visa ”snällhet” hamnat i fokus. Enligt tidningen har L-partiet propagerat för mycket av ”krav”, så nu är det dags att visa godhet. Jag tror knappast min ögon.
Det svensk politik behöver är hårda krav och framför allt uppfyllelse av de som begärs och utlovas. Problemet för L-partiet är helt enkelt att partiet hamnat helt fel i förhållande till väljarnas främsta önskningar. L driver följande frågor: En superliberal asylpolitik. tt superliberalt hyllande av EU/överstatligheten. En 100% beröringsskräck med SD. Osv. Det som kännetecknar L-partiet är därför en politik som är antingen eller och företrädare som framstår som principfasta ordmaskiner.
En annan sak är L-partiet, enligt min mening, hamnat rätt i viktiga frågor. Exv avseende bifall till Sveriges inträde i NATO resp kärnkraftsutbyggnaden. Men det är inte snällhet som saknas. Det är vettig sakpolitik och kompromissvilja rörande en sakpolitik som starka strömmar hos folket vill se. Därför spelar det antagligen ingen roll att – den åtminstone livfulle – Björklund ersätts av någon av de tre platsartade yrkespolitiker som nu står på rad.
