I DN 2/5 syns en rubrik högt upp på hemsidan:
De vill skapa en värld bortom kapitalismen
I reportaget beskrivs hur det norrländska Skogsnäskollektivet inspirerats av Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”. Tidningen vill beskriva hur det är att bo där och varför medlemmarna av kollektivet gör det.
Jag undrar varför DN lyfter denna fråga just nu. Det kan knappast ha att göra med Ekmans bok eller SVT:s filmatisering. Artikeln och efterföljaren om ett kollektiv på Östermalm i Stockholm pekar på att tidningen vill rapportera om alternativa livsstilar som man tycker är intressanta och i tiden. Delvis rör det sig förstås om kritik av kärnfamiljen. Men det är också en fråga om politiskt systemkritik, dvs en attack mot nutida svensk produktionssätt. Det är där rubriken (se ovan) kommer in och passar som hand i handske.
Det är alltså kapitalismen som kollektivisterna i Skogsnäs tycks vilja ersätta. Frågan är med vad? Att man drar sig tillbaka i skogen tyder knappast på en vilja att plädera för storskalig planekonomi. I stället tror jag att det rör sig om miljörörelsens pågående skräckvision om klimatförändringar. I handling vill vissa protestera genom att klistra fast på allmänna ytor för att stoppa människors vardagliga rörelser och sysslor. Andra drar sig tillbaka till ödemarken och lever på vem vet vad – kanske ärvda eller besparade pengar.
I båda fallen rör det sig om förakt för en svensk ekonomi som skapat hög välfärd för massor av medborgare i vårt land. Okej att välfärden är ojämnt fördelad. Men även många som inte bidrar med eget arbete till samhället – ev bosättare i olika kollektiv ute i skogen – får skola, vård och mycket annat genom den gemensamma skattefinansierade välfärden.
Genom att okritisk presentera dessa alternativa rörelser – även de som via lagbrott klistrar fast sig och stoppar trafiken för andra – propagerar SvD:s (och andra mediers) journalister faktiskt för en form av kommunism eller flummig landsbygsgemenskap. Egentligen rör det sig om stöd till samma anda som uttrycks av dem som vill leva på andras bekostnad, ty kollektivisterna kan räkna med samhällets och skattebetalarnas pengar då det gäller exv vård.
Är SvD:s och landet journalisterna naiva och omedvetna? Kanske, men definitivt inte alla – det finns flera lysande kritiska skribenter. Men jag vet att många inom kåren är vänstersocialister, av vilka flera jobbar för att skapa en nutida planekonomi, som innebär att vår moderna industriella marknadsekonomi ska omformas. På så vis blir de människor som drar sig undan samhället – i kollektiv eller inte – reformister eller revolutionärer.
I deras tänkande ligger förstås en god portion naivitet. Hur ska den moderna offentligheten finansieras om medborgarna inte lönearbetar i tätorternas industrier? Vem ska sköta skolor och vård? Hur ska pensioner och äldreomsorg fixas? Frågorna hopas över de barnsliga idealister som tror sig veta bäst och därför rekommenderar flykt från dagens lönearbete?
Stora delar av den svenska journalistkåren måste lämna vänstertänket. Om de inte kan skriva sakligt och kritiskt om dagens samhällsproblem måste de lämna sina mediejobb och gå in i en lämplig kyrkorörelse, som vill betala dem för att drömma om framtiden. Det är dock synd om deras barn, som får en knepig start i livet.
Torsten Sandström