Läsaren av mina bloggar har många gånger hört mig klaga över det som kallas svensk ”public service”. Visst finns det en och annan godbit att hämta i SR och SVT. Men det genomsnittliga utbudet är svagt. Dessutom är det starkt politiserat – normalt åt vänsterhållet. Vänstervridning förnekas med emfas av radions och tevens chefer. Men det tror jag också bossar för Nordkoreas radio och teve gör – låt vara att deras politiska propaganda är mycket grövre och i allt styrt från det enda vänsterpartiets ledning.
Politiseringen är en öm tå för de svenska statsfinansierade medieföretagen. Då Twitter nyligen klassificerade om public service företagen i väst kallades de helt korrekt offentligt finansierade. Svenska PK-medier envisas som bekant att kalla sig ”oberoende”. Även om de på många vis knappast är oberoende politiskt sett. Vad gäller SR/SVT rör det sig självklart om företag som är beroende av statsmakten – inte direkt så att ministrar beställer program. Men indirekt genom ett brett politiskt kontaktnät samt framför allt genom en kår av journalister som politiska preferenser åt vänster. Att rapportörerna ofta ger uttryck för sina politiska värderingar syns och hörs på olika vis. Vanligtvis genom valet av nyheter och framför allt intervjupersoner. Många mer sublima medel används för att vinkla utbudet åt vänsterkanten.
Att SR/SVT lever i tron att man agerar politiskt oberoende är en sjuk syn på verkligheten. Som sagt det finns mycket fina reportage på områden där samsynen inom Sverige är stor, såsom exv rörande Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Här är SR:s rapportering outstanding i Sverige, såsom i dag efter lunchekot. Men då det gäller politiska reportage om laddade problem – dvs frågor under politisk splittring – tränger normalt vänsterinriktningen igenom. Att rapportörerna kan tro att de förhåller sig objektiva eller oberoende beror enbart på att det som uttalas överensstämmer med de egna åsikterna, som anses som sanna.
En vanlig mekanism som används är fiktionen att public service utbud liknas vid en lägerled. Man vill samla publiken inför inslag som är rena haderittan, typ ”Mellot” , dvs Melodifestiven. Tanken är förstås reklamens försök skapa närhet och folklighet. Detta sker givetvis i syftet att underlätta förmedlingen av politiskt korrekta värderingar framför brasan. Särskilt SVT:s framfart saknar botten vad gäller kvalitet. I ett samhälle där det bla gäller att skapa en ”hållbar” familjebildning – med tanke på eventuella barn – så satsar SVT på spektakel i stil med ”Gift vid första ögonkastet”. Vulgariteten är skriande. Och skilsmässor lär komma som brev på posten (som man sade förr i tiden). Syftet är som sagt att att locka publiken till lägerelden. Möjligtvis stannar flera kvar några minuter och tar del SR/SVT:s åsiktsförmedling. Det är det som saken gäller, dvs att bygga politiskt förtroende så att styrningen av medborgarna underlättas. I Nordkorea behövs ingen dylik hänsyn. Alternativa medier och åsikter saknas ju i denna diktatur. Svensk public service måste därför lirka och manipulera. Äktenskapliga småkriser omkring första ögonkastet vid lägerelden är en perfekt miljö att hålla publiken kvar i tevesoffan då Rapport och Aktuellt förr eller senare slår till med sin manipulerade syn på verkligheten.
Hursomhelst är Twitters etikettering av svensk public service som beroende av statens pengar korrekt och rimlig. Det är nämligen främst en gradskillnad – inte artskillnad – mellan SR/SVT:s åsiktsförmedling och världens auktoritära massmedier. Att SR/SVT i dagarna avslutat sin medverkan på Twitter är en tydlig bekräftelse på att man känner sig trampad på tårna genom mediejättens klassificering. Public service vill själv sätta politiskt korrekt etiketter på andra, dvs sina motståndare, men klarar inte av att bli kritiserad av Twitter.
Torsten Sandström
