Wikimedia
Självklart är inte historien att se som en film som vevas runt gång efter annan i en oändlig cirkelgång. Däremot finns det sociala fenomen som återkommer och skapar skeenden som känns bekanta. Även om scenariot nu är annorlunda än förr liknar det som sker på scenen något som skett förut.
Mina ord har sin bakgrund i en plötsligt uppflammande diskussion om elände som nu rör det som kallas AI, artificiell intelligens. Dvs utvecklingen av datoriserad styrning av apparater som tycks klara av mänskliga tankar och handlingar. Sådana robotliknande maskiner har funnits länge. På exv bilfabriker har som bekant i många år rader av robotar – flera tillverkade av halvsvenska ABB – tillverkat glänsande nya produkter.
Att frågan just nu poppar upp igen är än en gång en följd av mediesamhällets mekanismer. Vi lever i en tid då galna idéer blir virala. Medierna älskar projekt om mänskligheten och kosmos – exv rörande liv på andra planeter och människor som flyttar ut i vårt planetsystem. Trots dessa osannolika visioner vill olika dårfinkar inte kännas vid den nya AI-tekniken i vår vardag här på jorden. För några hundra år sedan – i tider då kristenhetens crazy budskap fångat (eller plågat) Europas samhällen – skedde kravaller som riktades mot dåtidens nya tekniska utveckling. Det demonstrerades, marscherades och maskiner slogs sönder. Den nya tekniken framställdes som ond. Den sågs som en fiende som tog jobb från fattiga arbetare. Facit visar att dessa rörelsers budskap på sikt varit falskt. Produktiviteten ökade och detta gjorde även lönerna. Dessutom förbättrades arbetsmiljön genom att tunga och monotona jobb utfördes av maskiner.
Min åsikt är att AI – liksom tidigare teknikskiften – kommer att förändra världen. Det blir huvudsakligen bättre, men med negativa inslag, förstås. Vi ser tyvärr redan hur AI används för personkontroll och av fuskande studeranden. Men negativa skeenden av detta slag kan ofta tacklas genom kloka politiker (om de finns, vilket är det övergripande problemet).
Den vanligaste kritiken är att AI kommer att slå ut jobb som går ut på att författa eller skapa konstverk. Detta tar jag med en klackspark. Genuin mänsklig kompetens kommer förmodligen alltid att segra. Det är tveksamt om AI kan programmeras att tänka medvetet, socialt eller nyskapande. Och för resten, merparten av dagen mediala skribenter – dvs gammelpressens åsiktsjournalister – ger jag inte mycket för. Deras ord klarar AI lika bra, åtminstone som nutidens skribenter härjar. Och dagens bildkonst saknar ibland minsta kvalitetskrav! Jämfört med detta bör många gånger AI bli mer framgångsrik och spara onödiga arbetskostnader.
Nu är det alltså dags igen. Elon Musk från Tesla och andra höjdare skriar i ett upprop att AI måste pausas: “Kraftfulla AI-system bör utvecklas endast när vi är övertygade om att deras effekter kommer att vara positiva och deras risker hanterbara”. Vidare strejkar författare av standardiserade filmmanus och skådisar i Hollywood i rädsla för förlorade jobb.
Man får ett intryck av att AI är ett monster – en ande i en flaska – som inte ska släppas ut på grund av att tekniken själv kan skada mänskligheten. Precis som att anden kan ta kommando över individer och maskiner kan ges mänsklig kapacitet att fatta centrala beslut. Att Musk är något av en space man kan vara förklaringen. I grunden är det fråga om en rädsla för det okända. Det vill säga tanken att vi ska vara nöjda med nuvarande teknik och samhälle.
Okej, att AI har några illavarslande möjligheter. Inmatad information som lagrats digitalt i stora mängder kan förstås användas illojalt och fientligt mot människan. Det är möjligt att följden kan bli att krig startas av misstag. Dessutom kan som sagt studerande använda tekniken för att fuska i prov. Men krig har sedan gammalt startats via snedtänk och fuskare har i alla tider funnits överallt. Vidare kan åtminstone fusk motverkas genom att prov – liksom i gamla tider – åter genomförs i särskilda skrivsalar. Dessutom kan den nya AI-tekniken antagligen brukas som ett verktyg mot sluga illdåd.
Men AI används redan till stor nytta för mänskligheten. Ökad kunskap genereras. Arbetskostnader minskas och bättre produkter skapas. Forskningen om raffinerade läkemedel stegras. Trist och dyr administration elimineras. Och så vidare.
Därför uppfattar jag nutidens anti-AI-rörelse som 1700-talets maskinstormare, dvs upprörda teknofober som sprider rädsla och vill bevara status quo. Deras tänkande harmonierar med klimatrörelsens skräckvisioner. Och följden blir skrik om hur bra det var i flydda tiders samhälle med dess primitiva teknik. Jag tror inte att dessa tillbakasträvare verkligen förstår vad som sker i nutiden. De vill enbart stoppa det okända, som de uppfattar som en fiende, en ond ande i flaskan.
Ändå är utvecklingen en tankeställare för den nutida politiska klassen. Vi måste rekrytera klokare politiker, med större kunskaper och livserfarenhet. Inte bara de mänskliga robotar som nutidens partipolitiska ungdomsförbund vaskar fram. Vi måste skapa en mer levande, öppen och roterande politisk verklighet. Jag talar alltså om min vanliga dröm om en rörlig och kritisk demokrati.
Torsten Sandström
