I denna vecka tjatas det i vårt land om nobelpriser. En form av nationell hybris. Vi tror oss stå i centrum för världens blickar.
Medierna löper som vanligt amok. tidningar, radio och teve spekulerar vilt dygnet runt om tänkbara kandidater. Åsikterna är många. Och politiken vävs som vanligt in, exv så att feministerna kräver utdelning. Uppståndelsen ger ett intryck av dagsnyheter och fakta. Men är i själva verket personliga idéer från gissande journalisters sida. Som vanligt, vill jag tillägga. Ty att gissa vem som ska få pris är meningslöst. Här finns ett inslag roulette. Tydligast avseende prisen rörande litteratur och fred förstås. Här kan nära nog vem som helst kamma hem priset. Liksom vänsterkomikern Dario Fo. Eller fredspristagaren Barack Obama. Politik är alltså med i bilden. Därför blir jag inte alls förvånad om Greta T får vara med på ett hörn…
Inte ens själva prisbesluten är stora nyheter, frånsett kanske beloppen. Det är en belöning, som kanske har något samhällsintresse. Så okej för att rapportera om detta.
Men den verkliga händelsen är själva forskningsrönet eller upptäckten. Något som ofta hänt för länge sedan. Men ändå är något att berätta om. Det talar förstås medierna om, när de slutat att spekulera och slickat sina sår.
