Finansminister Svantesson är ansatt för passivitet avseende stegrade matpriser. Vad gör då hon och regeringen då? Välj ett av följande alternativ:
- Sänker momsen på mat med 10% eller
- Anslår 10 miljoner kronor till Konkurrensverket för att skärpa konkurrensen på livsmedelsmarknaden.
Den första lösningen ger dig 10% rabatt på varje livsmedel över disk och begränsar inflationen. Den andra göder byråkratin på en redan tungrodd myndighet – i övrigt händer inte mycket.
Svaret är att Svantesson, en medlem av den politiska klassen, väljer den byråkratiska lösningen nummer 2. Dvs den modell som används i syfte att lugna folket och förmå människor att tro att allt ska bli bra. I själva verket försvinner pengarna in i myndighetens redan stora kassa. Kanske anställs en ny chef, som i sin tur behöver tre underchefer, som gör jobbet samt måste ha åtta personer som administrerar och talar om vad som påstås ha blivit gjort. Och nästa år äskas ett högre belopp. Osv.
Varför blir det så? I många år har socialdemokratin vägra att sänka skatterna – deras mantra är i stället höjda skatter och nya byråkrater. Regeringens partier stirrar på TIDÖ och har få andra kloka idéer i huvudet. Därför gör Svantesson som sossarna alltid gjort. Hon ökar byråkratin. Och Busch lämnar ifrån sig partiets centralfråga – vårdpolitiken – till en B-lagsminister, medan KD blöder under hela havet stormar (Skyttedal). Vad statsministern gör är svårt att veta. Han pratar NATO i ett läge där två utländska skurknationer stopper, de driver bazaar-politk för att förvandla en principfråga till pengar och valvinster. Folket väntar på en uppsjö handfasta reformer. Tala åtminstone om dem! Men regeringen slänger iväg 10 miljoner i tron att det ska visa handlingskraft.
Var det så väljarna tänkte då de röstade för byte av regering? Svaret är givetvis nej. Det som händer styrker mitt bloggande om den politiska klassen. Den lever ett mest behagligt liv ifall den gör ungefär som klasskamraterna inom oppositionen förr gjort. Det är nämligen jobbigt och svårt att tänka kritiskt framåtriktat. Att exv genomföra reformer i 21 landsting/regioner innebär bara bråk med klasskamraterna där, dvs politikerna där som vill få sin försörjning tryggad.
Därför tror jag historieböckerna i framtiden kommer att beskriva vår nutida svenska politiska elit som proppen Orvar. Alltså en klass som för sitt eget bästa bitit sig fast vid politiken och undvikit nödvändiga strukturreformer i Sverige. Över detta kommer framtidens skolungdomar att häpna. ”Tänk att politikerna beter sig som forna tiders furstar”, kommer skolbarnen att säga.
Torsten Sandström
