Idag hetsar svenska medier upp sig över Statistiska centralbyråns (SCB) statistiska undersökning av partisympatierna. Delvis ökas det mediala trycket och entusiasmen genom att siffrorna för Tidöregeringen är nedåt och sossarnas går uppåt. Liksom att spå i fiskinälvor tar mediernas hel- och halvpolitiserande journalister fram kristallkulorna och spår med hej och hå enligt sina egna förhoppningar.
Jag kollade däremot SCB:s hemsida och kunde läsa följande:
Av urvalet har 27,0 procent ej anträffats, 2,3 procent har varit förhindrade att medverka och 21,0 procent har inte velat delta i intervjun. Det totala individbortfallet uppgår till 50,3 procent.
En majoritet tillfrågade har alltså struntat i denna undersökning av partisympatier. Troligtvis är de liksom jag trötta och irriterad på ständiga mätningar med spekulativa utfall. Varför ska en statlig myndighet syssla med sådant, särskilt som utfallet av medierna förvrängs och med stor sannolikhet påverkar kommande valrörelser via det man kallar ”the bandwagon effect”?
Jag blir alltså inte förvånad över utfallet av SCB:s enkäter. Alla minns det sk EU-valet, där exv SD fick ett svagt stöd. Medierna hurrade över SD:s tillbakagång och Mp:s ökning. Här tror jag utfallet beror på att särskilt SD:s väljare är kritiska till själva institutionen, alltså EU. Man har alltså valt sofflocket. Medan Mp:s klimattalibaner sprungit till vallokalen.
Men vem vet hur de 50,3 % av svenska folket (som alltså nobbat SCB) ska rösta? Dessutom kan man fråga sig vad den mediala yran över en påstådd vänstersväng innebär i praktiken? Hur ska en regering, bestående av folk från V, C, Mp och S, kunna komma över ens om en bra svensk politik? Den rimliga reaktionen från press, radio och teve vore såvitt jag förstår förskräckelse.
I mina bloggar är jag som bekant djupt kritisk mot journalisternas skrå (viktiga undantag finn bland medlemmarna). Mediernas okritiska behandling av SBC:s undersökning – där majoriteten utsända enkäter alltså inte besvarats – bygger under min hårt negativa bild. I stället för lågmäld analys breder journalister på med värderande tolkningar och slutsatser, i vilka rapportörernas egna politiska åsikter tydligt anas.
Det är hög tid att lägga ned nuvarande journalistutbildningar med statsstöd! Vanliga universitetsstudier i ämnen som exv statskunskap, juridik, historia och sociologi räcker enligt min mening (ifall kandidaterna kommer in!). Till syvende och sist är förmågan att skriva något som många kan lära sig utan politiska pekpinnar från den generation som, på Olof Palmes begäran, stakat ut skolningen av rapportörer.
A propå Palmes styrning syns den också fortfarande i bild och ord varje kväll på SVT. Rapport (kl 19.30) är sämre än Aftonbladet men i samma politiska anda. Mer i mitten är Aktuellt (kl 21.00), alltså något mer sansat analytisk, dock i tydligt politiskt värderande anda. Varje kväll används dessutom nästan samma urval av reportage. Just nu lanserar båda kanalerna i SVT en bild av Israel som krigsförbrytare. Den verkliga brottslingen, Hamas, nämns knappast (mer än att de anförtrotts uppgiften att räkna antalet döda!).
Torsten Sandström
