Märta Stenevis klagoskrift är nu medial. Det följer medisamhällets logik. Kända ansikten får plats oavsett personernas idéer. Eller snarare: ju färre idéer desto större uppmärksamhet i dagen press, radio och teve.
I DN den 14/5 lyfter den politiska redaktören Susanne Nyström Märta Stenevis klagosång om en arbetsmiljö som fått henne att bli självmordsbenägen och anorektisk. Rubriken lyder:
Vilken sorts politiker får vi med denna arbetsmiljö?
I Sverige tycks allt kunna kokas samman i ett problem om arbetsmiljö! Arbetsmiljölagen framstår på så vis som en svensk grundlag, överordnad Regeringsformen. Detta trots att det är uppenbart att Mp är ett extremistparti. Med en enda fråga, arbetsmiljön, tycks samhället kunna regeras. Detta trots att Mp – tillsammans med S – kostat Sverige hundratals miljarder i onödiga skattepengar. Ändå lyfts Mp:s problem som en fråga om arbetsmiljö.
Till saken hör att Mp:s enfrågerörelser påminner om talibaners framfart. Stenevi har minsann inte heller sparat på krutet. Med en min av ett allvetande orakel har hon anklagat andra för att inte veta något. Klart att hon blir ett hinder för andra besserwissers inom Mp-rörelsen som vill fram och tala om hur Sverige ska (van)styras.
Stenevis story är alltså den vanliga mediala sången: jag har utsatts för mobbning som gett mig psykiskt ohälsa. I själva verket är hon en person som stenhårt framfört sin egen politik som den enda rätta, via häftiga personangrepp på sina motståndare. När hon nått vägs ände då snackar hon om att Mp:s behandling pådyvlat henne allvarlig psykisk sjukdom.
Man kan bli trött för mindre. I själva verket är Stenevi ännu en egotrippad person som inte bort ägna sig åt samhälle och politik. Hon borde i stället försökt klara av sina egna personliga tillkortakommanden! Då det inte tycks gå borde hon strunta i att skriva en klagoskrift. Hennes agerande blir ett bevis på ett svenskt samhälle på nedgång.
Torsten Sandström
