Unde de senaste 20 åren har befolkningen i Sverige ökat genom invandring med omkring 20%. Detta i huvudsak genom 2 miljoner fattiga och lågutbildade flyktingar från Mellanöstern, Afghanistan och Afrika. Alla de integrationsproblem och det utanförskap som uppstått är välbekant.
Idag skriar industrin efter utbildad arbetskraft. Universitet och högskolor klarar inte av att rekrytera och utbilda studenter på områden där jobb finns. Delvis är orsaken olika professioners skråtänkande – ett exempel är rädslan för att utbilda fler läkare, veterinärer, it-tekniker osv. Särskilt it-sektorn skriker efter arbetskraft. Medan universitet i många fall utbildar unga i märkliga ämnen för arbetslöshet.
Jag menar därför att den svenska invandringspolitiken måste i huvudsak bli selektiv och inriktad på att ge arbetsgivarna möjlighet att anställda kompetenta med goda löner. Alltså måste fler individer prioriteras med bra utbildning och från kulturer som enkelt kan inlemmas i vårt land.
Eller tvärtom ska invandring för arbetslöshet nollprioriteras. Detta har varit Sveriges nyckelproblem under flera decennier. Gränserna har öppnats för lågutbildade från kulturer där medlemmarna är främmande för västerländska ideal. Inte undra på att nationen på vis odlat utanförskap, religiösa kravaller, våldsbrott och en kostsam bidragspolitik.
Det jag skriver tycker många är en självklarhet. Men det är nationens makthavare och medier som ständigt visat sin gränslösa godhet genom denna vettlösa asylpolitik. Det är detta jag brukar kritisera som vänsterliberal drömpolitik. Ett proppskåp utan säkringar!
Nu får alltfler människor i västerlandet upp ögonen för denna katastrofala utveckling. Man ser en färd mot ökad inkompetens genom politiker som lever i en bubbla av godhet. Det positiva är att jordnära och i grunden demokratiska rörelser mot det politiska etablissemanget växer sig alltmer starkt i Europa och USA. Om övertramp kan tyglas bådar detta gott. Parlamenten kommer att ges nytt blod, efter att den nuvarande politiska klassen spelat bort sina kort. Mer om detta i en kommande blogg.
Torsten Sandström
