Åter i Berlin sedan några dagar förvånas jag än en gång över hur en resa kan sätta fantasin igång. Trots att Berlin var rasera vid krigsslutet 1945 har den idogt byggts upp och på många ställen fått den skepnad den förr haft. Tänk bara på hur riksdagshuset och kungens slott (Stadtschloss med rötter från 1400-talet) återställts i modernt skick! Tyskarna underhåller sitt stadsmuseum och jag gör vågen.
På så vis blir Berlin en skön saga och en plats att vandra och drömma i. En känsla uppstår om att stiga in i en historiebok. Bara en stund på torget framför Humboldtuniversitet blir en färd tillbaka genom seklerna. Här har såväl berömda böcker tänkts ut och bränts upp (av Hitler). Parader och operor har bidragit till kulturell turbulens. Lokalernas öppenhet för allmänhetens tillträde vittnar om hur också den tyska demokratin restaurerats.
Man får sig med andra ord också en politisk tankeställare som bara den är värd resan. I måndags avtackades premiärminister Olaf Scholtz. På TV sändes under kvällen en militärparad med fackeltåg till hans ära. En socialdemokrat som genom sin koalitionsregering – med bla de gröna – försatt nationen i politisk och ekonomisk förlamning hedrades alltså med långvarigt stöveltramp!
Samtidigt skapar nationens fokus på upprustning paradoxalt nog ett genuint hopp. Den nya koalitionens ledning är besluten att försvara Tyskland – och Europa – mot rysk expansionism. Detta sker på en plats där Sovjetunionen för bara 35 år sedan bakom murar höll en stor del av befolkningen inspärrad genom Moskvas krigsmakt!
Historiens växlingar präglar alltså mina drömmar i dagens Berlin. Givetvis funderar jag över den ideologiska och rättsliga Brandmur som dominerar den politiska diskussionen i dagens Tyskland. Går det att rättfärdiga den politiska klappjakt som pågår mot AfD – Alternativ för Deutschland – som i dagarna blivit nationens största parti med 26% i en opinionsundersökning? Det talas om extrem högerpolitik. Samtidigt som partiledaren är en välutbildad, lesbisk och karismatisk kvinna, alltså utan traditionell auktoritär framtoning. Demokrati innebär som bekant att alla ska ha rätt att framföra sin åsikt.
Men i Tyskland är förstås AfD:s ”rysslandsvänliga” inställning djupt problematisk. Kompromiss Putin förespråkas av AfD rörande kriget i Ukraina. Partiets maktbas finns i det gamla DDR. Och den historiska rädslan för ett maktövertagande i Hitlers stil har inte blivit mindre genom Donald Trumps kramande av Putin.
Koalitionsregeringen Merz´ framtid är osäker. Ett tjugotal ledamöter från de ingående partierna röstade i ett första steg i riksdagen mot Merz! Trots att nationen uppenbarligen lärt sin läxa verkar Tyskland inte kunna frigöra sig från sitt förflutna.
En vandring i Berlin blir på så vis en dagspolitisk drömfärd. Staden är sedan mer än 150 år ett centrum av Europas historia på gott och ont. Spåren av det gamla junkerväldet syns ännu. Men också en längtan efter medborgerlig frihet. Min bok i tysk grammatik talade om att den som gör en resa har något att berätta. Även på så vis kan en trist tysk läxa samtidigt inspirera en kulturell och politisk färd.
Torsten Sandström
