Läsaren av mina bloggar förstår att jag har kraftiga antipatier mot Socialdemokratin. Någon undrar kanske varför, i och med att jag ibland även kallar M-regeringens politik som sosse-light. Låt mig förklara.
I det historiska perspektivet – nu den svenska demokratins införande – har sossar och liberaler varit hedervärt drivande. Det måste berömmas! Även i fortsättningen fram till och med Tage Erlander genomför S-partiet i regeringsställning flera utmärkta reformer.
Men samtidigt lägger sossarna grunden till sin kommande ställning, som har allvarliga inslag av maktfullkomlighet. Politiken bär närmast Olof Palmes signum. Statsmakten och lagstiftningen används för att ge S en monopolliknande ställning i samhället, avseende arbete, boende och kultur. Dessutom ett påtaglig medialt inflytande genom SR/SVT och inte minst genom att låta utbildningen av journalister utformas på vänsterns ideologiska grund. Lagen används alltså – oschysst – för att främja det egna partiet på konkurrenternas och väljarnas bekostnad. I flera fall i strid med rättsordningens ideal om offentlig neutralitet visavi organisationer och subjekt.
Dessutom har S-partiet i alla tider använt riksdagens beskattningsmakt för sina egna egoistiska syften. Detta är delvis förenligt med demokratins spelregler. Men knappast på det utstuderade vis regeringar gjort under Palme och Persson. Demokrati vilar på majoritetsvilja, dvs en politik som gynnar samhället i stort och åtminstone merparten av väljarkåren. Jag menar att S-partiet i åratal ägnat sig åt röstköp och låtit en inte tillfrågad majoritet av folket skattevägen finansiera minoritetsintressen. Dessutom har detta skett med en motbjudande klasskampsretorik, riktad mot den grupp av högavlönade som egentligen tvingas finansiera stora delar av röstköpen.
Mest allvarligt på senare tid är sossarnas regeringar under åren 2014-2022. För att skaffa sig makt över staten har Löfven/Andersson tvingats köpa Miljöpartiets samhällsfarliga politik. Vidare blev Andersson själv statsminister på en röst från en kommunistisk kurd, Kakabave! Vi har tvingats se inte bara år av massinvandring utan också nedlagda kärnkraftverk inför en kommande elkris. Politiken påminner om sossarnas i Tyskland. Och kostnaderna för svenska statens och medborgarnas del uppgår till många, många tiotals miljarder.
Allt detta har skett under oblyga slöjor om en politik för folkets bästa. I min värld har Socialdemokratin alltså sålt ut sin gamla heder och blivit ett vänsterpopulistiskt parti på deken. Det spekuleras vilt om en framtida allians mellan S och SD. Med sossarnas makthunger skulle en sådan U-sväng knappast förvåna, även om en sådan allians idag är främmande. Även SD kan tänkas vara sugna på oväntad regeringsmakt!
Torsten Sandström
