På SvD debatt idag skriver Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, en text mot Trumps tullpolitik. Denna kritik kan jag instämma i. Men det beklagliga är att halva texten är en kärleksförklaring till globalismen. För min del är ett internationellt ideal om friare handel nämligen något helt annat än oreserverade påstående om nyttan av globalism.
Berggren pläderar bla för följande punkter (således utan direkt anknytning till Trumps tullar):
- Ökad globalisering med ökad tolerans.
- Ökad globalisering medför ökad social tillit.
På ett allmänt plan – nu alltså oavsett Trumps politik – tror jag att det ofta kan ligga en del sanning i de två påståendena. Men vad som skett i verklighetens Sverige talar starkt mot de två punkterna. Inte har de senaste tio årens massinvandring – omkring 1 miljon nyanlända – medfört varken ökad tolerans eller tillit. Tvärtom talar många svenskar om invandringen som en viktig problemfaktor. Bara det blodiga våldet i Sveriges städer har en rimlig förklaring i en inflyttning där integration saknats. Detta oavsett de generella forskarord som Berggren hänvisar till.
Berggren resonerar därefter synnerligen kort om ett tredje problem – populismens nutida framväxt – som han i ett andetag tillbakavisar:
3. Ökad globalisering förklarar inte populismens framfart.
Men det är ju här globalismens idé, enligt min åsikt, tydligast syns i det nutida Sverige. Vänsterliberaler har i åratal pläderat för öppna gränser. Detta har medfört ofantliga skattekostnader för folket, som i sin tur även haft många andra vardagsproblem att brottas med, rörande jobb, bostäder, skolor, ekonomi osv. Denna oro måste vara en rimlig förklaring till den högerpopulism Berggren är besatt av. Han tycks inte kännas vid någon vänsterpopulism, där i och för sig ett oinskränkt hyllande av globalism är typisk.
Det är därför enkelt att förstå varför SvD publicerar detta svaga debattinlägg. SvD är en vänsteblaska. Inte officiellt förstås, men i sin praktik (frånsett ledarsidan). Berggrens text är närmast en politisk inlaga till stöd för den oinskränkta globalism som Sverige nu lider effekterna av.
Dessutom bevisar texten tyvärr ännu ett fenomen. Berggren jobbar på en privat inrättning för näringslivsforskning. På den kanten hade man förväntat sig en tydlig rågång mellan ekonomisk handelspolit, dvs tullar, å ena sidan och å den andra breda sociologiska spekulationer om tolerans och tillit. Berggren sjunger alltså med i den vänsterkör som socialdemokratin under mer än hundra år byggt så stark att den på scenen exekverar en nationalsång.
Torsten Sandström
