I dagens DN skriver Carl Cederström en betraktelse under rubriken:
Det är hög tid att hylla våra svenska ämbetsmän
Texten illustreras med en bild som avbildar sju pelarhelgon, in spe. Man får anta att det är tidningens tanke att visa upp personer som ska anses som idoler. Man måste också utgå från att tidningen betraktar de sju som ”ämbetsmän” och inte rätt och slätt som politruker eller politiker.
Vad sägs om följande galleri:
Barbro Westerholm, Dag Hammarskjöld, Jan Eliasson, Maj Britt Ahlenius, Hans Holmér, Alva Myrdal och Anders Tegnell?
Jag tror min läsare – liksom jag – tappar hakan. Enbart Ahlenius, Holmér och Tegnell kan främst sägas vara ämbetsmän, dvs utan omedelbar politisk partianknytning. Men några har sannolikt indirekt sådan. Åtminstone vad gäller Holmér är detta klart – han är S-märkt. Två av dessa tre har rejält ifrågasatts i sina yrkesroller. Främst Holmér som sumpat utredningen av ett statsministermord! Tegnell har också fått kraftig kritik för felbeslut i covidkrisen (inte minst hans initiala kompakta förakt för munskydd). Vidare gjorde Ahlenius delvis bort sig i egenskap av riksrevisor – en revisor bör vara kritisk när någon (till råga på allt en skådisvän till Ahlenius) ringer och i telefon spelar Bosse Ringholm.
Värt att notera är väl också att fyra av de sju är politiker (jag inkluderar Hammarskjöld som jobbat på S-departement). En syssla som hög FN-chef får åtminstone endast en riktig politruk. Detta gäller förstås även Eliasson.
En viktig ingrediens i dagens svenska sjuka är att byråkratin vuxit samman med politiken. I detta sammanhang platsar alla av de sju, förutom Tegnell.
På Stockholms universitets hemsida kan man se att skribenten Carl Cederström är professor i företagsekonomi. Han är även skribent och krönikör med teman som vänsterliberala tidningar och deras journalister hyllar. Till saken hör att att dagens text har ju publicerats i Sveriges (till upplagan, nota bene) största morgontidning med v-liberalt märke. Frågan är om DN ens är liberal?
Cederströms idé om den gode byråkraten faller som en i havets djup bara genom valet av de sju PK-helgon som tidningen målar av. Texten borde i stället röra ett motsatt tema: varför är den svenska byråkratin så bekymmersam. Komiskt nog kan nästa alla av de sju då också användas som problemobjekt. Detta bevisar att Cederström politiserar. Han förvrider verkligheten.
Torsten Sandström
