Att Donald Trump segrat i ett demokratiskt val är sant. Att han före och efter segern sagt några sanningens ord om Bidens politik, USA:s byråkrati, EU:s regleringstsunami samt inte minst NATO-medlemmarnas snålskjuts på USA:s skattebetalare är också sant. Detta borde vara en rimlig bas för en förnuftig framtida reformpolitik från den nyvalde presidenten. En sådan klok politik hade kunnat ge heder åt en bred krets av vänner till USA:s statsskick. Men Trump klarar inte av att tänka stegvis. Allt ska ske på en gång och genom hotfulla förhandlingar.
Trumps personliga historia, dvs hans livsföring, hans bristande karaktärsegenskaper och hans synnerligen outvecklade verbala förmåga har i och för sig länge varit en anledning till att ifrågasätta presidentens möjligheter att föra en sansad politik, väl vid makten 2025. Många bedömare har därför varnat för en framtid under Trump. Det vi nu ser honom göra under några månader är något förfärligt. En USA-president som löder amok.
Jag menar att Trump efter sin valförlust mot Biden 2020 utvecklat tidigare kända personlighetsdrag till en form av storhetsvansinne. Hans självsyn speglar den gudasände räddaren av USA. Hans språkbruk har blivit än mer simpelt och brutalt. Hans mimik påminner om aktörerna i en såpopera. Trumps politiska beslut via dekret har visat sig närmast innebära en upplösning av USA:s basala relationer till omvärlden. Och hans partikamrater i Kongressen applåderar.
De senaste veckorna har vi sett en president agera pajas i Vita huset. Jag tänker främst på hans kränkning av Ukrainas president inför rullande tevekameror samt hans hyllande ton visavi Putin och Ryssland. Till bilden hör även hans fåniga otal om Elon Musks farsartade byråkratiska nedskärningar. På samma vis har Trumps överdrivet kränkande ord om sina europeiska allierade spritt löje över presidentens ämbete och USA:s diplomatiska relationer. Toppen på isberget är förstås Trumps katastrofala tullbeslut där hans demagogiskt förvridna beskrivning av USA:s handelsunderskott skapat rena villervallan. Hans bollande med procentsatser hit och dit saknar motstycke. De våldsamma reaktionerna från börserna i USA och Världen runt bekräftar att han antingen medvetet valt kaos som väg eller i vilket fall som helst gjort en ytterst allvarlig felbedömning. Han behandlat världspolitiken likt sina skumma fastighetsaffärer i New York.
Att småsparares pengar går upp i rök bekommer honom inte. Men han är säkert rädd för reaktionerna från techindustrins furstar som backat upp hans val som president. Trumps tullsatser slår mot inhemska företag som importerar viktiga insatsvaror från utlandet. Än värre förväntas techjättarna att drabbas av motåtgärder från exv EU med pålagor avseende deras gigantiska export av tjänster till Europa. Mycket tyder på att Trump genom sin hybris, plötsliga åtgärder och vilda tullbeslut försatt sig i en svår position. Detta riskerar ge upphov till reaktioner – och svarsoperationer – i en politisk lavin som blir ytterst svår att hantera. Den demokratiska stormakten USA skälver med andra ord.
Med de senaste månaderna beslut i ryggen kan man säga att profetiorna om Trump och kaos varit befogade. Jag menar att det är en annorlunda Trump som nu är på banan efter den förra valförlusten. En person som anser sig förföljd av Demokraterna under Biden. Den skadskjutne Trump ser sig själv som en gudabenådad makthavare och frälsare. Nu agerar han som Caligula eller Nero som hämnare mot sina motståndare. Bara Trumps återkommande tal om ännu en mandatperiod (dvs i strid mot Konstitutionen) är ett tecken på megalomani. Detta kan få mitt blod att stelna.
Åtminstone en sak är klart. USA har hamnat inför en ödesstund. Vi kan räkna med starka krafter mot Trump och en allvarlig splittring inom nationen. I främsta ledat står nationens finansmoguler som backat honom. Tätt bakom står den stora kåren av jurister som hyllar demokratins spelregler. Vi kommer säker att få uppleva en kritisk diskussion om de amerikanska mediernas och finansfurstarnas makt över demokratin. Då finns det även anledning att se över hur tillsättningen av domare ska ske. En konstitution som satts på plats för drygt 200 år sedan bör enligt min åsikt anpassas till det nutida samhällets behov av demokratisk förnyelse. Maktdelningen måste åter fungera för att USA ska ses som ett demokratiskt föredöme.
Torsten Sandström
