Jag läste just en text av professorn i arbetsrätt vid Sockholms universitet, Petra Herzfeld Olsson. Den handlar om fängelseintagnas arbetsförhållanden och har titeln:
”Work like any other but like no other: Labour rights for working prisoners in Sweden”
En dubbeltydig rubrik i – delvis missvisande om att jobba som al andra – följs av en text som pläderar för en svensk rättslig reglering av fångars arbete så att deras rättigheter överensstämmer med 8 art i EKMR (Europakonventionen för mänskliga rättigheter).
Tesen är att fångarnas rättigheter äventyras då de utför arbete vid svenska fängelser. Till saken hör att de betalas 13 kronor per timme.
Jag har upphört att förvånas över hur EKMR-lavinen ständigt hålls igång av vänsterliberala skribenter. Nyligen ansåg Europadomstolen i Strasbourg att den schweiziska staten kränkt en grupp äldre kvinnors rättigheter genom att inte reglera den uppvärmning som påstå ha utlöst ett hot mot klimatet. Och nu hävdar alltså en arbetsrättare att svenska fångars arbetsförhållanden innebär en kränkning av dem. Detta med stöd av den flummiga bestämmelsen i art 8 om att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
Det är märkligt hur en arbetsrättare i sin tankevärld kan förvandla en vistelse i ett fängelse till en fri avtalsrelation. Med lite juridiskt hokuspokus blir en låg timpeng en kränkning trots att det svenska samhället inte bett om att få låsa in personen ifråga. Samhället hade faktiskt helst sluppit att befatta sig med fången. Alla bör inse att slutsatser ifrån Art 8 om hur en fängslads privatliv ska formas enbart kan dras med allra största försiktighet! Denne har själv sett till att han eller hon blivit insydd. Inte sällan genom ett påtagligt illdåd. Att tala om arbetsrätt – som alltså rör kontraktsrätt – blir helt missvisande. Arbete inom fångvården avser en reglering av ett – för de flesta svenskar uppenbart – tvång, som dessutom är nödvändigt för att skydda andra medborgare och deras vitala mänskliga rättigheter.
I min värld räcker det med att se till att fångarnas villkor inte är stötande med hänsyn till att levnadsomkostnaderna närmast är noll. Hyfsad mat och rimlig miljö tillhandahåller staten. Och med några timmars jobb per dag med låg kompensation får fången fickpengar för sitt besvär.
I tider då woke med viss rätt ifrågasätts i USA så sysslar rader av svenska vänsterliberaler med att bygga sitt drömsamhälle. Att folk i allmänhet struntar i timpriset på arbete i fängelser bekymrar inte de redan frälsta i. Gärningen som frälsare kräver att respekt ständigt måste erövras från nya grupper, särskilt minoriteter. I Schweiz´fall således äldre kvinnor med hälsoproblem. Och nu alltså svenska fångar. Det senare sker i tider då skjutningar och bomber gör att blodet flödar i förorterna.
Finns det verkligen inte mer angelägna – och samhällsviktiga – arbetsuppgifter för en rättsvetare?
Torsten Sandström
