Jag är som läsaren nog förstått upptagen med vänsterliberalismens dogmer och deras menliga inflytande i västerlandet och inte minst Sverige. Då går det knappast att komma ifrån hur helt olika män och kvinnor ser på politiken.
Vänsterliberalismen är kvinnornas planhalva. Flertalet svenska kvinnor röstar åt vänster. I grunden menar jag att det rör sig om biologiska förklaringar. Kvinnans gener styrs av familjen och framför allt barnen. Konsensus och inte konflikt – dvs sammanhållning – blir är för dem ett övergripande mål. Socialdemokratin driver en linje av konsensus mot de krafter som partiet anser fördärvliga. Att sossarnas eviga drömmar om politiken – utan att fundera över rimliga resultat – går hem hos många kvinnor är alltså logiskt.
Män är ofta däremot mer resultatinriktade och impulsbenägna – framför allt i allmänpolitiska frågor. Den person som mannen anser som besvärlig vill han gärna ta avstånd från och inte länge hoppas på att den konsekvent drullige plötsligt ska bättra sig, som han lovat. Jag tror att detta är fråga om delvis skilda genetiska laddningar hos könen.
Vi ser detta i olika opinionsmätningar. Kvinnor röstar som sagt vänsterliberalt. Män kan tänka sig att ge SD svängrum. Socialdemokratiska partiets ledning påminner om ett feministmöte, med tydlig invandrarprägel. Partierna till höger domineras av män – i regel med svenska bakgrund.
Inte undra på de vänsterliberalas fascination för köns-, hälso och kulturfrågor. Mjuka frågor kräver mjuka lösningar även om resultaten ofta inte blir som man önskar. Män vill se tuffa tag inom politiken och ökad frihet för den enskilde att bestämma. Genom att de rödgröna ständigt satsar på den mjuka gemensamheten har vänsterliberalerna getts en makt över samhället som inte tar sikte nationens komplexa strukturproblem. Till och med i den strategiska skolfrågan – som rör et skolsystem i förfall – har vänsterliberalerna lyckats peka ut jämlikheten som huvudfråga, trots att ökade kunskaper är det som saken borde gälla.
Jag menar inte att mjuka frågor är ointressanta. Alls inte! Men de ska inte vara navet i svensk politik. De rödgrönas val av politisk linje splittrar svenska folket i två läger – män och kvinnor – som egentligen borde ha gemensamma intressen, särskilt inom ett parti som. ständigt talar om jämlikhet.
De rödgrönas val innebär enligt min syn på saken ett missbruk av demokratin. Sossarna vet att hårda frågor bör stå i centrum. Men man vänder sig ändå konsekvent till kvinnor som röstar på partiet för mjuka lösningar. Att politisk tumult uppstår är klart.
Och att Sverige inte klarar av tuffa beslut är en given effekt.
Torsten Sandström
